dreamer

Nu blir det väldigt mycket tankar en stund, för i mitt huvud snurrar tusentals av den sorten som jag behöver bli av med.

ett glas nyponsoppa till frukost, en risifrutti till lunch, äpple och chai latte till mellis och två glas nyponsoppa och vindruvor till middag
och jag mitt dumma nöt har börjat räkna kalorier. Är det det dummaste eller dummaste man kan göra? Men jag kan inte hjälpa det. Idag känner jag mig ful och tjock. Det låter illa och jag skäms över att säga att jag skäms, men idag blev jag så illamående och skämdes enormt. Även fast jag visste att godiset inte var till mig själv, så måste ju alla andra trott det och i bokhandeln vågade jag knappt gå förbi hyllan med kokböcker för det kändes bara så fel. Är det möjligt att skämmas över sig själv såhär? Jag ville inte stiga upp imorse och övervägde att sjukanmäla mig men tvingade mig tillslut upp. Dagen har väl funkat men inte varit särskilt bra. På grund av rollspelet var jag tvungen att sminka mig, sätta på mig jeans och en snygg tröja samt fixa håret. Det var ungefär lika hemskt som att stiga upp för jag ville bara gömma mig i ett par enorma mjukisar och en fulfulful tröja.

Pelle hade visst pratat med en trevlig typ från um också, hon hette Jeanette och skulle ringa upp mig någon dag. Trevlig, intresserad, snäll och känns som en kompis. Saken är bara den att jag har jättemånga snälla och trevliga kompisar men jag kan inte prata med dem ändå. Varför skulle hon vara någon skillnad? Om jag hade gått dit och pratat om någon annan hade det säkert gått bra, men att prata om sig själv? Att berätta om sitt liv för en vilt främmande människa? Jag är tveksam, samtidigt som jag hoppas på att det ska bli bra. Det vore skönt att ha någon som man litar på, någon man vet inte blir arg eller sårad av vad man säger och någon som på något underligt vis kanske kan lyckas hjälpa en


inteinteinteinteinte glad. jag ska bli glad igen