vi är förlorade barn

Det känns som att jag har förändrat mig väldigt mycket på sistone, både personlighet, kläder, värderingar och allt sånt. Kanske märks det inte så mycket utåt, och kanske finns det inte så många som har haft chansen att upptäcka det eftersom jag inte umgås så mycket med gamla vänner längre, men jag känner det i alla fall själv. Det är både positivt och negativt. Förut var jag säker på vem jag var utåt, men osäker på min insida. Nu är jag mer säker på min insida, jag känner mig själv bättre och förstår mig själv bättre. Utsidan däremot vet jag inte. Eller utsida är fel ord egentligen, men i brist på annat måste jag använda det för att kunna förklara mig. Jag vet mycket om hur jag är men inte vem jag är, inte vilken stil jag är eller har och jag trivs aldrig riktigt med något. Jag vet inte vem jag vill vara heller, så det är inte så att jag inte vågar.

Det är lite skrämmande. Det är som om jag förlorat en del av mig själv, men samtidigt hittat en annan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0