bakom stängda ögon

Känslan av att vilja lyckas, vilja vara uppskattad, vilja vara någon.
Känslan av att ingen förstår. Frustrationen över att de som inte förstår aldrig kommer att göra det.
Bitterheten över att man aldrig kommer kunna förklara för dem som inte förstår.
återigen fastnade jag i anorexibloggar

Men jag är nöjd. Jag vet att jag kan. Jag vill. Jag är stark. Jag kan klara det här.

men visst skulle det underlätta att ha någon som förstod, någon som lyssnade, någon som fanns där


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0