dreamer

Inatt har jag kommit fram till att jag inte är någon festar-typ. Det låter nog ganska tråkigt, men så är det. Visst jag kan vara taggad på fest ibland, men det händer inte ofta. Och när jag väl är där har jag väl kul, men inte sådär som alla andra verkar uppleva det. Jag är helt enkelt inte en sån där mingla runt och dricka-människa, nej jag tycker isåfall att det är mysigare med chillkrök med några färre. Gotland till exempel, det kommer bli en salig blandning sköna personer, nattbad, chillkrök, fest, bra musik och sooooool. Ge mig nu!

Igår var jag alltså på Dalarö hemma hos Ewe. Jag och Pelle missade oväntat nog båda bussarna dit så kom fram först vid 11, precis som alla andra gånger. Jag förstår allvarligt talat inte hur man kan utsätta sin familj för något sånt, visst det är fint och har man bil är det ju lugnt, men är man 17 år har man ingen bil och majoriteten av ens kompisar är också körkortslösa så där sitter man fast med bussar som går ungefär varannan timme. Det var en skön kväll i alla fall, mycket (gamla) människor (som av någon anledning trodde att jag var 19, nej usch så gammal vill jag inte bli än) som gick att snacka både seriöst och oseriöst med! Pelle som hade dragit med mig dit såg jag som vanligt inte så mycket av, vi festar aldrig tillsammans när vi festar tillsammans av någon underlig anledning. Kvällen slutade i en alldeles för liten säng med två andra och trots att jag undvek dricka större delen av kvällen blev jag lite för bakis för att klara av bussresan hem. Promenerade från Älvsjö Station i solen med en Loka Päron i handen endast klädd i vit shortsdräkt, underbara sommarkänsla.

Nu är det rosa klänning, sista dagen av detox, bortsett från att jag fuskade litelitegrann igår, och fotbollsträning för första gången sen vecka 14, gissa om jag har längtat?!