dreamer

Solen börjar titta fram och den lyser så fint på trädet utanför mitt fönster. Uppsatsen är nu 2 handskrivna sidor lång och jag tror att jag förstår vad jag håller på med. Om inte min hals hotade att döda mig skulle jag gå ut på en liten promenix efter maten och sedan sova tidigt, det tycker jag att jag har gjort mig fötjänt av efter den här dagen full med plugg. Men om jag ska orka skriva provet imorgon kanske det inte är en sådan jättebra idé att gå ut och sjuka ner sig ännu mer, och dessutom måste jag fixa lite med fotona till mammas present och tékurera mig lite mera. Vi får se hur det blir, men glad känner jag mig i alla fall efter dagens prestation