ibland undrar man ju
Vad är det med mig? Vad fan är det för fel?
Varje gång jag kliver in genom ytterdörren försvinner all min glädje och jag känner hur all lycka liksom rinner av mig. Så fort någon öppnar munnen vill jag bara lägga mig under täcket och gråta, vill inte prata, vill inte höra. Vill bara vara ifred. Jag förstår inte vad det är för fel, det är ingen som gör något fel men ändå så är det inte bra. Jag klarar inte av det här, jag kan inte bo hemma längre.
Jag kan ju inte bo i ett hus som jag avskyr, ett hus där allt får mig på dåligt humör och ett hus som ger mig ångest 23 timmar om dagen.
Varje gång jag kliver in genom ytterdörren försvinner all min glädje och jag känner hur all lycka liksom rinner av mig. Så fort någon öppnar munnen vill jag bara lägga mig under täcket och gråta, vill inte prata, vill inte höra. Vill bara vara ifred. Jag förstår inte vad det är för fel, det är ingen som gör något fel men ändå så är det inte bra. Jag klarar inte av det här, jag kan inte bo hemma längre.
Jag kan ju inte bo i ett hus som jag avskyr, ett hus där allt får mig på dåligt humör och ett hus som ger mig ångest 23 timmar om dagen.
Kommentarer
Trackback