old memories, true love

Just nu saknar jag min gamla tiara riktigt ordentligt mycket. Det är inte så att jag har tappat bort den eller ens slängt den, den ligger faktiskt här bredvid mig i denna stund. Men jag saknar att ha den på mig, det blir inte av nuför tiden, den passar väl inte riktigt längre ihop med mig. Precis som att människor växer ifrån varandra så har jag och min tiara nu gått samma väg, men det betyder inte att jag inte saknar den varenda dag eller att jag glömt bort den. Inte de där fina människorna som jag gått skild väg ifrån heller, för den delen.

I övrigt så saknar jag att ha en äkta pannkakspicnic ute i det gröna. Jag saknar att vara liten och inte tänka på omvärlden. Jag saknar en del människor som huxflux verkar ha försvunnit för gott. Dessutom en fin rosett att sätta i håret, eller kanske en tygblomma? Lite nya sommarkläder- lite ny klädstil, eller kanske lite av min gamla klädstil?

Allting känns så tomt och trist, så vardagligt. Gräset är alltid grönare sägs det, men nej, det är inte grönare, jag trivs och har det bra. Men man kan ju alltid önska att man hade lite fler sånna där små och onödiga saker som sätter färg på tillvaron

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0