she said run

Man ska inte plåga sig själv mer än nödvändigt, och på det stora hela är jag rätt nöjd med den här dagen. Lycka var hela dagen, enda tills jag kom hem och frihet var hemvägen när jag cyklade med solen i ryggen och vinden som lekfullt blåste i mitt hår. Sedan blev det lite mindre lycka och frihet. Bakade chokladbollar och åt upp chokladbollar mmh! Tänkte gå ut och köpa glass, men halvvägs till Vivo fick jag ångest och tårarna steg i ögonen, så det blev en långlång promenad istället. Ca en mil sammanlagt och jag hann bli glad igen. Promenader är också frihet.

Egentligen är jag sjukt irriterad. En del människor planerar verkligen ingenting och alla planer vi har rinner ut i sanden. Jag blir jävligt less när det alltid är så här. Men samtidigt uppskattar jag ju hemmakvällar, så det är lugnt ändå. Imorgon blir det troligtvis ingen grillning på kvällen, men ska nog träffa Cicci någon gång under dagen i alla fall.

Och på morgonen- stenhård träning. Nu är det dags att komma igen efter fem veckors uppehåll, min sjukgymnast sa att jag kunde träna hur mycket jag ville, så länge det inte gör ont. Imorgon blir det minst två timmar, LÄNGTA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0