dreamer

Det är nåt visst med svammel. Ni vet, sånt där struntprat som egentligen inte betyder något. För mig så betyder det allt. Det är sådana där småsaker som man bara slänger ur sig när man inte har något att säga, men det är de sakerna som egentligen är så kallade "moments of truth". Det är då man säger saker om sig själv, saker som man tycker, saker som betyder något. Även om den som hör det inte förstår innebörden just då. Även om man själv inte inser vikten av det man säger just då.

Det är spontana kommentarer som avslöjar vem man är och när man umgåtts med en person tillräckligt mycket, och hört lite lagom av svammel och småprat från den personen, det är då man inser hur väl man faktiskt känner varandra. När man vet varandras små obetydliga önskedrömmar, när man vet vad den andra gillar för glass eller kaksort, eller när man vet vad den tycker om stenar, ja då känner man nog varandra väl och det är sånna där spontana saker som man kommer på just för stunden som jag tycker är roliga att höra - och säga. Jag tycker om att utbrista vad jag känner för mamman med barnvagn eller hur jag ser på artister och författare. Jag älskar att berätta om låtar jag hört, bilder jag sett och hur fint det är med prickiga filtar. Allt sånt där som är onödigt tycker jag om. Jag tycker om konstiga saker. Jag tycker om när människor är sig själva