dreamer

Jag är fortfarande arg. Så arg att jag vill slå sönder något. Så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så arg att när jag vaknade imorse kände jag den där konstiga känslan längst inne i bröstkorgen som gjorde att det blev tungt tungt att andas, utan att veta varför. Det dröjde inte många sekunder innan jag kom på det. Då blev jag arg. det finns nåt gott i allt som händer. jag undrar vad fan det kan vara för bra i det här. men det återstår väl att se antar jag.