kärleken är aldrig klok

Jag älskar känslan av att bära omkring på ett kollegieblock fyllt av anteckningar, skisser, utkast, kladdpapper och lösa blad. Block där ord och meningar är överstrukna med tjocka, färgglada markeringspennor, där orden står så mycket huller om buller att de knappt är läsbart och pilar, stjärnor, överstrykningar och understrykningar som endast författaren själv har skrivit förstår. Det finns något så charmigt med böcker som är sönderlästa, sidor med egna kommentarer i marginalerna och hundöron på var och varannan sida. Det är personligt och betydelsefullt. Tänk vad mycket man kan lära av en person bara genom dennes anteckningar, impulsiva tankar och sätt att formulera sig på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0