när hösten kallar
Det där lilla hålet i mitt hjärta verkar snarare spricka upp och bli allt större istället för att läka. Stiga upp, klä på sig, äta, gå till skolan, le och vara glad, träna, duscha, sova. Allting är bra, allt är som vanligt, jag lovar. Allting är bra förutom sprickan som snart har delat mig itu.
Och jag anstränger mig visst.
Och jag anstränger mig visst.
Kommentarer
Trackback