nostalgi
Jag stod en lång stund och tittade ut genom köksfönstret. Tittade på de brandgula löven i päronträdet, de gula löven på marken, det gröna gräset och den grå, mulnande himlen. Efter en liten stund upptäckte jag att jag tittade efter sandlådan och gungställningen som pappa grävde upp förra sommaren. Efter ytterligare en liten stund föll min blick på lekstugan som morfar byggde till mig och Gustav när vi var små, ett leende lekte på mina läppar när jag mindes all tid jag spenderat i just det huset. Vårstädning med mamma och Gustav, mitt sju års kalas när den röda stugan förvandlades till en korv- och glasskiosk, min, lill-Fridas och Cillas resturanglek som återkom x antal gånger.
Jag saknar att vara liten, jag saknar att kunna leka som jag gjorde då. Jag förstår inte hur jag en gång önskade att jag skulle bli stor och jag vill skrika i öronen på alla sjuåringar med mascara, alla nioåringar med mobiltelefon och alla tolvåringar som super och röker. Jag vill tala om för dem att smink förstör det unika som finns hos varje människa, att mobiltelefoner komplicerar saker och ting och resulterar i en rad olika missförstånd och jag vill berätta att sprit och cigaretter löser problemen lika lite som ett glas mjölk om inte sämre, ett glas mjölk och en nybakad kanelbulle kan fortfarande göra mig varm inombords. Jag vill säga att man bara är barn en litenliten del av sitt liv och att man borde ta vara på den tiden för sedan har man hela livet på sig att vara vuxen och ta ansvar. Jag avskyr känslan att det finns saker jag inte längre kan göra - för att jag är för gammal. Jag saknar att längta efter lördagsgodiset på lördagar och jag saknar att äta det framför disneydags. Jag saknar att bråka och skrika över att jag inte vill äta middagsmaten för att den är äcklig- istället för att inte vilja ha den för att man blir tjock av att äta. Jag saknar att hoppa i lövhögar, rulla mig i snön, springa barfota i regnet.
Jag har inget emot att bli äldre, men jag vill inte bli för gammal för något. Jag vill inte byta ut disneydags-kvällarna mot fyllefester. Jag vill inte byta ut alla roliga lekar som varade för evigt. Jag vill fortfarande gå på GrönaLund och åka karusell, äta godis och skratta så att jag skriker. Jag vill springa barfota hela somrarna och inte tänka på vad som kommer sen.
Jag saknar att vara liten, jag saknar att kunna leka som jag gjorde då. Jag förstår inte hur jag en gång önskade att jag skulle bli stor och jag vill skrika i öronen på alla sjuåringar med mascara, alla nioåringar med mobiltelefon och alla tolvåringar som super och röker. Jag vill tala om för dem att smink förstör det unika som finns hos varje människa, att mobiltelefoner komplicerar saker och ting och resulterar i en rad olika missförstånd och jag vill berätta att sprit och cigaretter löser problemen lika lite som ett glas mjölk om inte sämre, ett glas mjölk och en nybakad kanelbulle kan fortfarande göra mig varm inombords. Jag vill säga att man bara är barn en litenliten del av sitt liv och att man borde ta vara på den tiden för sedan har man hela livet på sig att vara vuxen och ta ansvar. Jag avskyr känslan att det finns saker jag inte längre kan göra - för att jag är för gammal. Jag saknar att längta efter lördagsgodiset på lördagar och jag saknar att äta det framför disneydags. Jag saknar att bråka och skrika över att jag inte vill äta middagsmaten för att den är äcklig- istället för att inte vilja ha den för att man blir tjock av att äta. Jag saknar att hoppa i lövhögar, rulla mig i snön, springa barfota i regnet.
Jag har inget emot att bli äldre, men jag vill inte bli för gammal för något. Jag vill inte byta ut disneydags-kvällarna mot fyllefester. Jag vill inte byta ut alla roliga lekar som varade för evigt. Jag vill fortfarande gå på GrönaLund och åka karusell, äta godis och skratta så att jag skriker. Jag vill springa barfota hela somrarna och inte tänka på vad som kommer sen.
Kommentarer
Trackback
