look what they've done to my song

Har ont i magen idag igen, börjar oroa mig för magkatarr eller stress och allt sånt där.. Orkar verkligen inte plugga idag men borde göra massor av svenska.. matten är jag nästan klar med men hur ska jag kunna klara den om jag missar 30 min varje vecka? Imorgon är superlång dag också.. skola från halv 10 till halv fem och sedan körkortsteori från fem till sju vilket innebär att jag inte kommer att vara hemma mellan halv nio på morgonen och halv åtta på kvällen. Åh ångest för matte och teori och svenska och historia och ekonomi och orientering, jag kommer ju gå vilse. Fast vilse kanske vore bra egentligen. Hellre vilse ensam i skogen än ensam i världen. Jag saknar och jag vet att du läser och jag förstår ingenting

paj är VISST gott, Jennifer...


på fredag blir det baka. Baka:
kanelbullar
vaniljbullar
kladdkaka
chokladbollar
smulpaj
muffins

dricka varm choklad och se på film


friend with benefits (!)



på stan, på stranden, på fotbollsplan, i Sverige, utomlands, på semester, trött, glad, uppspelt, övertrött, gammal, liten, snygg, rolig, ledsen, irriterad, på gymmet, på höstpromenad, i fulkläder, i myskläder, hemma, borta, på filmkväll, i bubbelbadet, på pannkakspicknick, med keps, i ett samtal, på kräftskiva, med smssmileys, i Sälen, på fest, på fyllan, på bio, som "speaker", på café, i sommarsolen, i snöbollskrig, på ica, på hockey, i pulkabacken, på landet, hos släkten, med min familj eller din familj

jag tror inte att det spelar någon roll
jag tycker om dig var du än är och när du än är och hur du än är

onsdagar kan också vara bra dagar

städa hela nedervåning och väskrum, diska, äta pannkaksfrukost, ta massa kort, dricka smoothie, dricka te, byta lakan, göra fint på rummet, räkna skor (bevisa för J att jag inte har vita converse....!), lösa korsord, lyssna på vinyl, öppna fönstret, gå runt i mys sockar

leta rätt på anslagstavlan, plugga matte, träna, gå höstpromenad, dricka mera te, förlora mig i minnen, skriva brev, pyssla, skriva av recept, rita, skissa vidare

leva


miss you like crazy

och ja, jag snodde någons ord..

saknar saknar saknar. ledsen. ensam. vill inte vara med längre. orkar inte med dig, alla falska, alla löften som bryts. vart tog livet vi en gång levde vägen? Vill krypa ner under täcket och gömma mig, och det är precis vad jag ska göra också. Om jag vill så kan jag ligga kvar där under i 30 timmar men det ska jag nog inte. Funderar på pannkaksfrukost, något ska man väl unna sig när man är ledig på en helt vanlig onsdag. Dessutom behöver jag tröstas lite och vad är bättre än lite myspys för hela kroppen när insidan är alldeles trasig

för det är vad den är

trasig

jag har varit i alla städer

Det är när man har det som värst man mår som bäst
och vice versa
..

jobba here we go..

Okej, jag måste skaffa ihop ca 3500 kr på fyra veckor, STORT problem. Men jag vill åka till Spanien och hälsa på Cicci på lovet och det ska jag göra också. Imorgon är jag ledig så då blir det CV och personligt brev skrivande, och lite matteplugg men det hör inte till saken. Tänkte försöka smöra in mig lite här hemma också och få lite bidrag, och jobba lite om det nu finns något att göra?

CICCI jag saknar dig! (Dessutom är Spanien alltid nice, jag har velat åka dit i flera år..!)

oväder

Regn, blåst och åska- det kommer bli en mysig natt. Ska bara värma en kudde att lägga på magen och sedan ska jag släcka alla lampor och ligga i mörkret och lyssna.

inspirerande helg

Helgen var underbarast med fina vänner på promenad med pannkakor och varm choklad och på café inne på söder med paj och kladdkaka. Höstmarknad på Skansen lyfte upp dagen idag och hösthösthöst gör mig varm inombords. Jag vet vad jag vill göra när jag blir stor, i framtiden, mitt arbete mitt jobb och mitt liv. Jag vet. Förstår någon vilken otrolig lycka man känner när man har beslutat vad man vill göra och när man verkligen känner på sig att det är något som kommer att bli bra. Det är lycka rakt igenom. Jag har börjat skissa på allt, och senare i veckan, när jag får tid över eller när jag känner mig redo ska jag börja skissa på de andra delarna. Åh vilken bra helg det har har varit.


don't say I told you

Jag har ont i magen av känslan som växer inuti mig, varför är det alltid jag som blir sårad? Hur många gånger ska jag falla för samma trick och hur många gånger är det egentligen tillåtet att såra en och samma person? Jag har tappat tillit och förtroende till de flesta runt omkring mig och jag önskar att det fanns någon som kunde rädda min värld och bevisa för mig att livet faktiskt är något vackert fyllt med underbara människor som går att lita på. Jag är förödmjukad så till den grad att jag inte kan gömma mig för allas blickar utan stolt måste gå ut med rak rygg och klar blick för att undvika allas skitsnack. Jag undrar hur jag kan vara så blåögd att jag inte sett alla tecken.

"det är du i ett nötskal"


jag har redan eldat upp dina brev, men..


you were never ready for the lies

Jag undrar vad som hände med all tillit och respekt man kan ha för människor, det känns som att jag helt har tappat min i alla fall. Alla säger alltid att man inte ska bry sig om vad andra tycker och tänker om en utan att det viktiga är att man tycker om sig själv. Då undrar jag såklart vad det är för mening med att tycka om mig själv om ingen annan gör det? Inte så att jag går omkring och tror att ingen annan gillar mig för det vet jag att det inte är sant, men jag funderar ju ändå över vad andra tycker om mig och jag vet på ett ungefär vad jag vill att andra ska tycka om mig.

Jag vill att folk ska uppfatta mig som den jag känner mig som men sånt ska vara naturligt och inget man försöker övertyga andra om, man ska helt enkelt bara vara sig själv. Fast det kanske inte är så enkelt och nu blev det hela väldigt flummigt och svårt att förstå men för att dra det kort så vill jag inte uppfattas som en kopia på alla andra och jag är innerligt trött på alla som är kopior av varandra.

beforemakeover

jag tänkte säga förlåt men när jag tänkte efter kunde jag inte komma på en enda orsak till att jag skulle be om ursäkt. Jag måste sluta gömma mig, sluta ursäkta mig. Kort sagt så måste jag börja ställa krav, sluta ta på mig skulden för allting och börja leva. Men är det lika lätt som ni verkar tro?


1+x+y / 2z * xy^3

Att plugga är faktiskt inte sådär illa som alla, inklusive jag själv, alltid säger. När jag väl har kommit igång och det går bra blir man glad, det är som en liten bekräftelse på att man faktiskt kan någonting. Dessutom blir man ju så himla nöjd när man är klar. Samtidigt som man pluggar slipper man tänka på allt annat och det är ju också ett plus. På ett sätt är jag helt slut i hjärnan nu efter alla siffror och variabler som snurrar runt där inne men samtidigt i den där andra delen av hjärnan, den del som alltid överanalyserar allt som händer och oroar sig, är allting alldeles lugnt och fridfullt. Underbart.

Idag hade Madde med sig muffins till skolan, jag blev jättesugen på att baka så efter middagen gjorde jag choklad-, -hallon- och blåbärsmuffins som jag sedan åt samtidigt som jag drack Chai Latte, tittade på Idol, läste HP och pluggade matte. Soft kväll med andra ord.

a part of me is missing

Vi nästan vann idag och för det är jag glad. Orkade hela matchen, 90 minuter och det var riktigt skönt och känns bra nu efter. Kom hem med två missade samtal, Anna ring mig igen jag ville ju prata med dig...

Känns som att jag har tappat förtroendet för nästan alla i min närhet. Är det jag som inte tar ansvar och ligger verkligen ansvaret hos mig? Det känns så fel.

dagens frågeställning

Jag träffade Sara idag, hon ska få en bebis.
Idag har jag skrivit en artikel om dödsstraff, jag tror att den är bra
Jag måste plugga matte, hatar att ligga efter
Jag måste ställa frågor inför marknadsundersökning, när fan ska jag göra det?
Imorgon ska jag klippa mig, det borde bli bra även fast det är fel frisör
Imorgon är säsongens sista match, vinner vi?
Jag har ont i magen och är hungrig i bröstet
Kan man krossa sitt eget hjärta?


Nu blir det hockey och te

scared to sing along

varför är allting så mycket mer skrämmande när ljuset är släckt?

söndag med plugg och musik

Vad åt du till frukost? fattiga riddare med kanel och socker, mums
Vad är ditt andranamn? Evelina
Har du pojkvän/flickvän? Nope
Var är du född? I Stockholm
Vad ville du bli när du var liten? haha, jag ville bli skyltdocka väldigt länge...

Äger du en cykel? Jadå, en grön en
Hur många tatueringar har du? ingen, men vill nog ha
Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? oj, jag är ensam hemma så..
Hur löd det senaste sms:et du fick? "nä han är verkligen helt off :p"
Vilken ögonfärg har du? blåa

Hur stor är din säng? ganska stor, 1,20 tror jag
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar
Vad sover du i? oftast bara trosor
Tycker du om kaffe? ja, svart kaffe!
Tycker du om att mysa? ja

Känner du någon med samma födelsedag som din? ja ganska många
Vilken var den senaste boken du läste? Våga Flyga av Lisa Jewell
Är du kär? nej
Vad längtar du till/efter? hösten och alla höstkläder!
Sparare eller slösare? Lite olika, just nu är jag nog slösare. Varför låta pengarna ligga på hög?


att glömma mig i regnet

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"



Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik


ge mig höst

jag vill inte bli sviken igen

Var i Trosa med mammsen idag, köpte jättesöta servetter och en grön kofta, mysigt nu till hösten. Handlade lite igår också, blev två par färgglada tights, ett par lila benvärmare och världens underbaraste sjal som följde med hem. Nu ska jag bara köpa en halsduk som matchar mina nya socker och sen är jag redo för hösten. Jag vill ha höst nu. Jag längtar efter alla mysiga höstkläder och att sparka i alla lövhögar som kantar vägen. Jag vill ha gula, röda och orangea löv, kyliga men soliga höstdagar och regniga kvällar med en tekopp i handen och en bra bok. Ge mig höst nu!


vem är du att döma mig?


och vad gör det om hundra år när allting kommer kring?


mittemellan det du flyr undan och det du söker

En eftermiddag ensam hemma var nog precis vad jag behövde. Har ringt och beställt klippningstid - nästa tisdag! Och har tagit reda på um:s öppet tider så ska ringa dit imorgon också. Nu har jag precis bakat bröd som står inne i ugnen, jag har druckit lite drygt en liter vitt te med honung i och jag har verkligen kommit in i boken jag läser. En bok kan vara vacker på många sätt, den här har ett vackert innehåll och är skriven på ett fint sätt. Det är sånna böcker som får mig att vilja skriva dikter, flytta hemifrån, rita, laga mat, hjälpa människor och göra något av mitt liv. Jag vill göra små saker som gör en himla stor skillnad i andra människors liv, saker som betyder mycket men som ändå inte är revolutionerande. Jag vill förändra världen på mitt egna lilla vis, och en dag ska jag nog lyckas med det.

released

a bad boy 'cause he don't even miss her
a bad boy for breaking her heart

And free
Free falling

I'm back and blue baby

Middag igår inne hos Tabbe och Nettan och träffade för första gången Mickis lilla bebis. Noomi, tre veckor gammal och jag förundras över hur liten en människa kan vara. Hon var så himla söt och jag höll henne både när hon var vaken och när hon sov, barn måste nog vara det vackraste som finns.

Kom hem vid halv elva och somnade nästan på en gång, vaknade dock mitt i natten och låg på spikmattan en stund innan jag somnade om. Hann även läsa lite sms och drömde en hel del förvirrande drömmar. I skolan hände inte särskilt mycket förutom att Amanda var tillbaka efter två veckors frånvaro.. Efter lunchen började jag få ont i huvudet och halsen så jag sjukanmälde mig de tre sista lektionerna och promenerade hemåt. Nu sitter jag med bok och te med honung och försöker bli frisk till hockeyn ikväll. Te med honung är egentligen inte min favorit men det sägs ju vara bra för halsen och vad gör man inte för att hålla sig frisk...

Mitt huvud känns lite frånvarande och jag undrar om det beror på trötthet, sjukdom eller ren förvirrning. Jag vet inte riktigt vad som händer i mitt liv just nu.

jag är inte bitter..

.. jag är bara ensam. Men ta mig i kragen och lyft mig upp igen. Jag ska leva, leva är det enda man kan göra för att tycka synd om sig själv gör bara livet värre. I söndags var jag och Frida på core = träningsvärk i min mage. Igår simmade jag och gick på boxning med Frida = träningsvärk i mage, axlar, rygg och armar. Träningsvärken gör ju att jag känner att jag faktiskt lever, och nu när jag vet det så är det lika bra att leva fullt ut.

Nu var det sagt och se, jag är ju inte bitter utan accepterar att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Så den som säger att jag är bitter kan ju slänga sig i väggen

please call me if you need something

Varför förväntar man sig att vuxnas förhållanden, föräldrars förhållanden, ska vara för evigt när inte ungdomars gör det? Är kärlek något annat när man är vuxen?

sluta aldrig hoppas, under kan ju ske

Jag är lugn och det känns i hela kroppen. Min vecka har vart skön, jag har tränat massor och promenerat i sammalagt fyra timmar. Igår gick jag enda till Medis och som alltid hinner man med väldigt mycket tankar då, men för första gången på flera veckor så har jag börjat acceptera saker istället för att ångra dem. Det känns så skönt och jag blir så otroligt fylld av lugn.

Farmor sa något idag som fick mig att tänka efter, hon sa att man inte skulle försumma sina vänner för om man en gång har tappat bort dem så är de försvunna för alltid. Det är precis som med saker, man kan tappa bort en av sina favoritägodelar och då är den borta och man vet att den aldrig kommer tillbaka. I början är man ledsen, särskilt om det var något man tyckte väldigt mycket om och självklart är man arg på sig själv för att man varit så slarvig men efter ett tag inser man att det inte finns något annat att göra än att acceptera det faktum att den faktiskt är borta och då blir det lättare. Det samma gäller människor, så fort man accepterar att någon är borta så är det lättare att leva med det, visst känner man saknad då och då men det är inte längre outhärdlig smärta utan bara minnet av en fin tid.

Och ibland, ibland så upphittas faktiskt den där försvunna saken och man får den tillbaka efter en lång lång tid.

pizzadeg och chaipulver

Myskväll med Frida som innebar hemmagjord pizza och bio. Efterlängtad kväll eftersom jag bara låg hemma igår och vi hade bra, som alltid. Efter filmen, som var sjukt rolig, åkte vi hem till lägenheten och gjorde chai latte eftersom hon köpt chaipulver (som jag helt oavsiktligt råkade dra upp i näsan) och låg och bara pratade i sofforna, enda tills jag höll på att somna mitt i hennes mening.

Idag har jag även ringt 112 för första, och förhoppningsvis sista, gången i mitt liv.

the road trip


Choices. And when I have to make a decision, what I always think about is with every
choice, so many roads are left untravelled. And I want to drive those roads. Because
ultimately, I think its true what they say. That life is a long journey made up of a
million little road trips. Do people say that? If not, then I will say it.

art by Adrian, Peyton Sawyer inspired


footprints in the sand

En gång för länge sen hade jag en kompis som startade en blogg, det var långt innan alla andra startade bloggar, på den tiden man knappt visste vad det var för något. Hon skrev så bra, djupa innehållsrika texter med budskap, egna ord och fina dikter. Hon skrev så att det gick rakt in i hjärtat, hon kunde formulera sig och fånga läsaren, hon visste vad man ville läsa om utan att egentligen veta det. Hon fångade mig och det är nog den bloggen jag följt mest. Efter att ha läst ett inlägg kunde jag tänka på det i flera timmar och det försvann aldrig riktigt från mina tankar, hennes tankar lämnade ett fint litet avtryck hos mina egna. Sen en dag bytte hon blogg, och skaffade en sån där som alla andra hade.
Det var synd.
Jag saknar hennes blogg.

almost three years since..

Den bästa tiden. Den värsta tiden. Den tiden då mest saker förändrades. Av och till var jag lyckligare än jag någonsin varit och mycket som hände då har nog gjort mig till den jag är nu. Nu står jag här tre år senare och undrar om jag gjorde rätt. Jag står här med lite mer erfarenhet och lite fler misstag i åtanke men jag undrar om det egentligen spelar någon roll. Någon gång ska man ju lära sig allting och jag har hur som helst varit lycklig under den här tiden, oftast i alla fall. Samtidigt undrar jag varför jag är så besatt av tanken på rätt och fel, finns det ens något fel i ens eget liv? Det är ju mitt liv så det är väl jag som borde avgöra och ett missag från min sida kan ju inte betyda att jag har gjort fel, att hela mitt liv blivit fel.

Så nu, tre år senare står jag här och jag inser att jag är precis likadan som jag var då, jag har bara upplevt lite fler saker nu.


oktober 2010

you told me so

ignorance is your new best friend

free fallin'

Fredag imorgon och ännu en vecka har passerat innan jag ens hunnit blinka. Den har varit fram och tillbaka, seg skola och mycket plugg men jag har kommit ikapp det mesta nu. Har även köpt (fått) två nya jackor! En jeansjacka och en skinnjacka, de behövdes och jag är glad. Fick med mig ett rosa kamerafodral hem från HM också.. det bor nog en liten shopaholic långt inuti mig med..

Imorgon blir det i alla fall lugn dag med tre lektioner, lunch på Sandys och gym efter skolan. Ingen aning om vad som händer på kvällen, vill helst vara hemma men med tanke på omständigheterna så vill jag nog inte vara hemma egentligen. Resten av helgen är ganska tom den med, bara gym och kanske en shoppingtur inplanerad. Chai latte ingår i shoppingturen. Ska nog träffa pappa lite grann också eftersom han åker till USA på måndag och blir borta i tre veckor, jag önskar verkligen att jag kunde följa med men går man i skolan så gör man.

varför måste vi såra varandra?

nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid

skrämd

fan jag hade glömt bort
fan jag blev påmind
fan jag är så rädd att jag mår illa

det börjar nog bli dags att säga till någon nu

punkt

jag

vill

inte

vara

med

längre

bara för att säga något

dagens gjort : film och gym, och snart match
dagens mående : trött efter oth halva natten, och besviken
dagens mat : yoggi yalla, nya risifrutti i skolan!
dagens dricka : vatten
dagens vill ha : chai latte, men jag är smart så lämnade pengarna hemma!
dagens vill göra : sova
dagens personer : jennifer är väl den enda jag pratat med typ
dagens längtan : regnväder och mysiga tjocktröjor
dagens klädsel : svarta byxor, långt prickigt linne
dagens roligaste : tråkig dag?
dagens smink : mascara
dagens frisyr : hästsvans, för en gång skull faktiskt
dagens låt: ALLA Håkan <3

payback's a bitch

Du lutade dig mot mig när du var svag
Och jag hjälpte dig igenom dan
Jag var där för dig när du var ensam
Och jag var där för dig när du var ledsen

.

det är okej.

jag lovar

chai <3

Idag blev det två stycken chai latte, bara för att de är världens bästa. Jag ska nog önska mig chai latte pulver i julklapp eller kanske ett presentkort på espresso house, det börjar bli alldeles för dyrt det här. Fick med mig en jeansjacka och ett rosa kamerafodral hem också och när jag kom hem upptäckte jag att mina skor hade anlänt också så nu har jag massor av nya saker. Synd att de inte får mig att må särskilt mycket bättre bara.


ta allt som är mitt

Gå längs den stora vägen och ta av första höger. Sväng in till höger, huset med den klarblå dörren, det är mitt hus. Öppna dörren, bry dig inte om att knacka, du är väntad. Vänster och vänster igen, upp för trappan och ännu en gång vänster, första dörren är min. Stig på, oroa dig inte, du är välkommen att ta vad du vill ha. Bryt dig in, bryt ner mig och ta det du vill ha. Det jag har är så mycket värt för andra men för mig spelar det visst ingen roll. Själv sitter jag mitt på golvet med korslagda ben och tårar i ögonen men du ser inte, du går rakt igenom mig, läser mitt hjärta som en öppen bok och stjäl mina innersta tankar. Finns det något värt att spara? Ja, kanske. En vän och en till, ta dem du bara, vänner är ju utbytbara, liksom bokmärkena vi brukade byta när vi var nio och jag hade ett gult album. En till mig och två till dig, eller vänta, två till dig och ingen till mig, det var ju faktiskt jag som gav upp. Ta mina vänner, min familj, mina tankar och ägodelar, allt det som gör en människa till just en människa och inte bara en i mängden.

Så. Nu är jag en av alla dom. En av dom som blev kvar.

chillsöndag

Matchen blev inställd på grund av att vi inte hade tillräckligt med spelare, behöver jag ens nämna att det är så typiskt när der gäller vårat lag... Satt kvar och pratade ganska länge nere vid Örby och på hem vägen bestämde jag och Frida att vi skulle byta om och sedan gå på en promenad, handla vindruvor och sätta oss nere vid Liseberg. Det blir nog en mysig kväll som avslutning på en grym helg och en chill söndag <3

does your mother know?

en timme till match. tagga tagga tagga

söndag: 40 min promenad, 90 min match
måndag: 30 min simning, 50 min promenad, 40 min box
tisdag: 60 min gym, 50 min promenad, 90 min fotbollsträning
onsdag: 50 min promenad
torsdag: 30 min promenad, 30 min löpträning
fredag: 60 min gym
lördag: 60 min gym
söndag: 90 min fotbollsträning


magiskt men tragiskt

Söndag eftermiddag och helgen börjar närma sig sitt slut. Underligt lugn och frånvarande. Cicc har åkt nu, hennes flyg lyfte för 20 minuter sedan och det borde vara sorgligt men jag kan inte riktigt förstå det ännu. Tre månader i Spanien? Min Cicci? Kommer sakna henne

Fredagen var grym, kort skoldag, stan med Frida, Anna och Emma och sedan våfflor på Grönan. Sju ställde vi oss vid scenen och åtta började Håkan. Det är något magiskt med honom som bara får en att le av lycka. Linda och jag trängde oss nästan längst fram och stod där tills vi höll på att svimma av värmen och trycket. Linda tappade sin ena sko och jag kände mig som om jag var i en annan värld, en dröm värld. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger, Jag har varit i alla städer, Nu kan du få mig så lätt, Ramlar, Hurricane, Bara dårar rusar in, Försent för edelweis, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din - varför kan han sätta ord på allt det där som alla känner? Och hur kan han sjunga om alla hemska och jobbiga känslor men fylla mig med lycka, som om jag flyger till månen och tillbaka. Ett lyckorus fyller mig när jag hör låtarna och det går inte att låta bli att sjunga med. Håkan Hellström, det är något speciellt med den där Göteborgaren.

Efter konserten drog jag Frida Pelle, Crillan och Linda till donken i Slussen och sedan hem till lägenheten där vi sov. Upp tidigt på lördagmorgon för frukost på Espresso House, scones och chai latte - underbart. Därefter örbydagen där vi var grymma speakers, träffade Cicci och sa hejdå och gick hem och sov i två timmar. Lördagkväll hemma och det behövdes, jag måste vara världens mesigaste men jag orkar faktiskt inte ute kvällar så ofta.

en evighet

Jag saknar den som jag var. Den personen jag var förut en gång, förra vintern förra våren. Varför ser man inte vad man har förens man har förlorat det? Det går inte att backa och gå tillbaka, istället får man kämpa och se framåt, nå samma sak en gång till.

och medans jag gör det ska jag döda alla monster, under tiden

far inte till Stockholm

Dom och jag var aldrig vänner
nu ser jag
vi var luft
luft och inget mera


lyssna till samma regn

Att höra regnet slå mot fönstret måste vara något av det mysigaste som finns. Funderar på att gå ner till mitt te innan det kallnar, och att göra min engelska innan jag blir för trött, men kan inte riktigt slita mig från värmen på mitt rum, regnets smatter mot rutan och alla tankar.

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

vi är förlorare

Jag vet inte hur det ska gå att laga något som är så här trasigt och om det nu lyckas på något sätt, kommer det då bli som förut eller kommer det bli nytt och annorlunda? Kommer det fortsätta att vara trasigt, kommer man se sprickorna och kommer bitarna som försvunnit aldrig hitta tillbaks. Jag är rädd för förändring, rädd att det inte kommer bli som förut, rädd att allt som en gång var bra är borta för alltid. Känslan av att vara borttappad i en regning skog, att vara missförstådd och vilsen och jag vet inte hur allting egentligen känns. Det enda som är säkert är nog att det aldrig blir som förr igen.


you can tell the sun

Det finns personer som gör bra saker och verkligen anstränger sig för att vara snälla. Sen finns det personer som bara är sig själva och i och med det säger och gör saker som värmer hela mig och frambringar ett litet leende på mina läppar. En regning grå och trist dag som idag när jag vaknade med svullna ögon, regnväder både ute och i mig och känslan av att ha klunkat en sjuttis alldeles själv och inte riktigt sovit av mig ruset blev helt plötsligt en glad dag med strålande sol och värme. Allt tack vare ett litet sms fick mig att gå runt och småle resten av dagen, en värmande kram och en kommentar som tinade mitt förut så frusna hjärta. Så småsmå ord från någon man tycker om, ord som kommer plötsligt och oväntat eller bara någonting uppskattande kan förändra så mycket.


och så lite från inuti

Jag undrar vad du tänker och jag undrar varför det alltid blir så fel, varför varje litet snedsteg slår mig så hårt. Hur ont kan det egentligen göra och hur kan psykisk smärta vara värre än fysisk? Psykisk smärta finns ju inte på riktigt, det är ju bara något som man inbillar sig, något påhittat som finns i ens egna tankar och inte något som faktiskt har hänt. Psykisk smärta borde gå att gömma, att glömma. Och ändå är det den värsta..
 


-kan du se hur ont det egentligen gör?


nästan ledig

Vaknade vid nio imorse, pigg som en lärka och utvilad efter 10 timmars sömn och glad var jag också. Hade tre timmar på mig att äta frukost samt göra mig iordning innan det var dags för skola. Åt mysig frukost med världens bästa té i säkert en timme, det finns inget bättre än att vara ensam hemma på mornar. Promenerade till skolan och mötte Amanda och Sandra, sen lekte vi poängjakt med ettorna och vi var lätt grymmast! Efter skolan mötte jag upp Frida och gick lite i stan, sedan fikade vi på Söder med gotlandsgänget. Det blev en fin eftermiddag i solen och Waynes chai latte kan nästan jämföras med Espresso House nu! Kom hem, blev lite mindre glad (gissa varför...) och sen blev det träning. Jobbig träning. Charlotte träning. Men inte gör det mig något, bara skönt att träna när man är förbannad så efteråt var jag tröttare och gladare. Pallade lite päron på hemvägen och snart blir det hårinpackning och sova.


i've heard it all before

so please don't say you're sorry

RSS 2.0