a part of me is missing

Vi nästan vann idag och för det är jag glad. Orkade hela matchen, 90 minuter och det var riktigt skönt och känns bra nu efter. Kom hem med två missade samtal, Anna ring mig igen jag ville ju prata med dig...

Känns som att jag har tappat förtroendet för nästan alla i min närhet. Är det jag som inte tar ansvar och ligger verkligen ansvaret hos mig? Det känns så fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0