magiskt men tragiskt

Söndag eftermiddag och helgen börjar närma sig sitt slut. Underligt lugn och frånvarande. Cicc har åkt nu, hennes flyg lyfte för 20 minuter sedan och det borde vara sorgligt men jag kan inte riktigt förstå det ännu. Tre månader i Spanien? Min Cicci? Kommer sakna henne

Fredagen var grym, kort skoldag, stan med Frida, Anna och Emma och sedan våfflor på Grönan. Sju ställde vi oss vid scenen och åtta började Håkan. Det är något magiskt med honom som bara får en att le av lycka. Linda och jag trängde oss nästan längst fram och stod där tills vi höll på att svimma av värmen och trycket. Linda tappade sin ena sko och jag kände mig som om jag var i en annan värld, en dröm värld. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger, Jag har varit i alla städer, Nu kan du få mig så lätt, Ramlar, Hurricane, Bara dårar rusar in, Försent för edelweis, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din - varför kan han sätta ord på allt det där som alla känner? Och hur kan han sjunga om alla hemska och jobbiga känslor men fylla mig med lycka, som om jag flyger till månen och tillbaka. Ett lyckorus fyller mig när jag hör låtarna och det går inte att låta bli att sjunga med. Håkan Hellström, det är något speciellt med den där Göteborgaren.

Efter konserten drog jag Frida Pelle, Crillan och Linda till donken i Slussen och sedan hem till lägenheten där vi sov. Upp tidigt på lördagmorgon för frukost på Espresso House, scones och chai latte - underbart. Därefter örbydagen där vi var grymma speakers, träffade Cicci och sa hejdå och gick hem och sov i två timmar. Lördagkväll hemma och det behövdes, jag måste vara världens mesigaste men jag orkar faktiskt inte ute kvällar så ofta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0