dreamer

Jag är lugn och det känns i hela kroppen. Min vecka har vart skön, jag har tränat massor och promenerat i sammalagt fyra timmar. Igår gick jag enda till Medis och som alltid hinner man med väldigt mycket tankar då, men för första gången på flera veckor så har jag börjat acceptera saker istället för att ångra dem. Det känns så skönt och jag blir så otroligt fylld av lugn.

Farmor sa något idag som fick mig att tänka efter, hon sa att man inte skulle försumma sina vänner för om man en gång har tappat bort dem så är de försvunna för alltid. Det är precis som med saker, man kan tappa bort en av sina favoritägodelar och då är den borta och man vet att den aldrig kommer tillbaka. I början är man ledsen, särskilt om det var något man tyckte väldigt mycket om och självklart är man arg på sig själv för att man varit så slarvig men efter ett tag inser man att det inte finns något annat att göra än att acceptera det faktum att den faktiskt är borta och då blir det lättare. Det samma gäller människor, så fort man accepterar att någon är borta så är det lättare att leva med det, visst känner man saknad då och då men det är inte längre outhärdlig smärta utan bara minnet av en fin tid.

Och ibland, ibland så upphittas faktiskt den där försvunna saken och man får den tillbaka efter en lång lång tid.