always in my heart

Jag är så nervös att hela min mage skriker. Men som vanligt vet jag inte riktigt varför, fast jag har en liten aning i alla fall.

Det blev både en promenad med Fridisen och film. Jag tycker om filmen, tror aldrig jag har sett hela förut men jag minns att jag var rädd för den när jag var liten. Den är fin. Och små bröder är så söta. Har sett halva nu och försöker avgöra hur gamla de kan vara, måste vara runt 8 occh 16 år, tror jag. Hur som så tycker jag om dem, för det är äkta syskonkärlek. Lite kliché är det såklart, men vad vore en film annars? Astrid Lindgren tycker jag om också. Såklart. Hur kan någon inte tycka om Astrid Lindgren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0