dreamer

Varför har det helt plötligt blivit så svårt att uttrycka sig i ord. Varför är det alltid mycket lättare att skriva när allting känns tungt och grått än när man hoppar lätt på snövita moln. Livet känns lite lättare nu igen, allting känns bra och det går att andas. Solen skiner, det är varmt, jag har nya sommarkläder, jag ska snart åka till spanien, jag har fina vänner och jag har blivit sällskapssjuk.

Gårdagen borde bestått av en oändlig massa matteplugg men istället blev det en riktigt långpromenad med Frida som jag tror behövdes för oss båda. Sedan tillbringades ännu en kväll hemma hos Amanda där vi också borde ha pluggat men istället gjorde allt annat. Vi rensade garderoben och begravdes under ett klädberg, vi åt choklad och vi gick en lång promenad på Söder, fotograferade utsikten mot Djurgården och hade sådär roligt som man bara måste ha ibland på en alldeles vanlig, tråkig måndag.