dreamer

Intensiv vecka. Mer än vad jag brukar orka med egentligen men konstigt nog har jag inte tyckt att det varit jobbigt. Inte alls. Har sovit med Amanda två nätter i rad och vi har sett på film, tjockisätit som aldrig förr och snackat evinnerligt massa skit. Har gått på stan, köpt en trettionde klänning, ätit pommes och bowlat. Har umgåtts med Linda och Pelle och Frida, bakat muffins som smakade kladdkaka och pratat ännu mera.

Nu är jag ensam för första gången på flera dagar och jag vet inte riktigt hur det känns. Det är konstigt hur mycket man kan förändras på så kort tid. Det är konstigt att ibland är det så lätt att glömma, att leva vidare som om livet aldrig sett annorlunda ut, när det andra gånger är helt omöjligt. Jag har insett att jag gjort väldigt mycket väldigt fel, men jag antar att jag är en sån som måste göra samma misstag femton gånger innan jag lär av dem. Nu har jag i alla fall lärt mig.

Om två timmar ska jag sätta mig på bussen till Pelles träning, möta henne, byta till pendeltåg och åka till Linda i Södertälje. Där slutar kvällen troligtvis sent efter ännu mer godis, kaffe och skitsnack. Jag tycker om.