när det sista ljuset blåstes ut

Det är mörkt och natt och jag är så trött att mitt huvud skriker. Men jag vill inte sova. Det finns så mycket tid men så lite fri tid. Jag vill ha fri tid till att göra vad jag vill. Jag tror att jag egentligen är en nattmänniska. Jag lever bäst på natten och har nog alltid gjort det.

En liten röst som viskar i mitt öra. Du betyder mycket för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0