dreamer

Det är viktigt att kunna se och våga erkänna sina problem men samtidigt måste man hålla en distans till problemen. Man kan inte se dem som hinder, inte se dem som något som förstör och inte låta dem ta över hela tillvaron och dra ner en. Istället måste man vända dem till motsattsen, inse problemet och motarbeta problemet. Inse problemet och lära sig leva med det. Det finns många vägar att välja men de flesta väljer den allra lättaste på kort sikt men desto svårare på lång sikt; att inte ens inse sina svårigheter och dåliga sidor.

Själv känner jag mig ungefär lika korkad som vanligt då jag för länge sen insett mina brister men av någon anledning låter dem ta över mig och bryta ner mig. Ena sekunden kämpar jag emot och nästa sekund fyller de hela mig. Jag kan inte se skillnaden mellan mig, min personlighet, och mina brister. De är alla ett och att skilja på mina svaga och mina starkare sidor är som att klippa av navelsträngen mellan ett barn och dess mamma. Mamman, den starka sidan, kan klara sig själv men barnet, den svagare av de två, skulle aldrig överleva själv. Jag vill inte förlora min svaga del, jag är inte jag utan de delarna och jag tror helt och fullt på att perfektion är ett uttryck som bara existerar i idioternas världar och att efter regnet kommer alltid solsken, men utan regnet skulle det inte finnas någon existens.

Oj, det blev dagens klyscha. Ibland går fingrarna helt av sig själv, särskilt när jag är arg och inte kan tänka klart.
De tar sig visst lite frihet.