when everybody changes and that's the way it is

Det känns som att du försummar mig, tar mig för given och jag orkar inte bli sviken på samma sätt en gång till. Jag vet att jag inte är världens bästa heller, hör inte av mig lika ofta som jag borde och allt sånt. Men jag orkar inte och vågar inte ens riskera samma sak igen därför drar jag mig tillbaka. Vägrar göra om de misstagen jag gjorde sist. Det är enklare att hålla med, ta emot slag efter slag och tiga. För det är så det känns. Varje ord och varje handling känns som en slag som bara svider mer och mer för var gång. Vill inte uppleva det här igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0