you run away

Blir galen av all ångest som river och sliter. Vet inte ens vad den kommer ifrån men den gör ont. Den förstör mina lungor. Och nu är min hand full av bitmärken. Det hjälper lite.

De senaste dagarna har jag känt mig lite frånvarande. Jag har svårt att skilja på vad som verkligen har hänt och vad jag har drömt. Om jag inte visste bättre skulle det mesta ha varit en dröm. Men jag tror inte att det var det.
Frågan är vad som händer nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0