dreamer

Av någon outgrundlig anledning så är jag nervös. Så fort jag inte har något som distraherar mig eller håller tankarna borta smyger sig ångesten fram och orosmolnen tar över. På ett sätt är det inte särskilt ovanligt, men jag har ingen aning om varför, det känns som om jag har glömt bort något viktigt, som om jag har gjort bort mig och det är bara mitt undermedvetna som vet om det eller som om något hemskt snart kommer att hända och jag någonstans inom mig vet att det är mitt fel. Men jag kan inte för allt i världen komma på vad det skulle kunna vara och på grund av det blir jag ännu mer nojig.

Ja gud, kalla mig knäpp för det är faktiskt just det jag känner mig som!