when the city is down?

Hemma och borta igen. Har jobbat sedan elva och om fyra timmar åker jag ut till Trosa igen, med sällskap av Frida den här gången. Och innan det ska jag äta våfflor, kanske i solen på balkongen.

Idag är första gången jag startar min egen data också, på jag vet inte hur många dagar. Jag är arg och irriterad på mycket samtidigt som det är många andra tankar som också snurrar och eftersom jag försummat min dagbok lite har jag inte riktigt lyckats avreagera mig någonstans alls på sistone. Men ändå känns det betungande att starta den här jäkla manicken igen. Det är deprimerande. Sommar ska vara ute, eller inne om man vill, men inte framför en jävla skärm, vare sig det gäller data eller tv. Fast jag velar ju ändå lite, självklart, jag tycker ju om att skriva av mig lite då och då, även fast sommaren är bäst.

Har inte lyckats ta så mycket sommarbilder än, ska nog ta med mig kameran ut ikväll, sjukligt fint nere på hennes landställe.

let me know whats on your mind

Uppdateringen suger och mina bästa ursäkter är att det är sommar och jag vägrar tillbringa mitt lov framför datorn, samt att jag försummat min riktiga dagbok alldeles för mycket också. Senaste dagarna har varit fullt upp med jobb, middagar, midsommarfirande, solning, gym, picknick, sällskapsspel och nattmys.

Jag befinner mig just nu på landet och har sovit max tre timmar inatt och som alltid när jag sover lite blir jag nostalgisk och alldeles sentimental, tänker för mycket. Jag har kommit underfund med väldigt mycket som gäller mig under dagen och jag har förändrats. På ett drastiskt sätt. Samtidigt tror jag inte någon annan än jag märker skillnaden särskilt väl eftersom det mer handlar om mitt sätt att tänka och agera än mitt sätt att bemöta andra människor.

Nu lyser solen och jag ska sätta på mig min vita bikini och lägga mig på en luftmadrass i viken.

sommarprojekt


lycka kommer, lycka går

Nu ska jag koka kaffe och rita i två timmar. Sen ska jag träffa Frida.

Lyckan kom, lyckan gick, lyckan kommer tillbaka, snart så.

I'm worse at what I do best

Tillbaka i Stockholm efter fyra dagars bilsemester. Jag körde corvette (båda två!) för första gången och det var rätt häftigt, och läskigt. Mest häftigt. Vi tittade på fotboll halva dagarna för det regnade mest och vi badade två gånger, surfade på en inomhusvåg en. Gamlingarna dansade och jag hängde rätt mycket med Ville och Per, annars hände inte mycket mer utöver allt vanliga.

I bilen hem hann jag reflektera över rätt mycket saker, det brukar bli så när jag åker bil. I onsdags var jag på bio och såg Dear John och trots att alla jag känner som har sett den filmen har gråtit grät jag inte alls. Jag vet verkligen inte hur det kommer sig då mina ögon i vanliga fall beter sig som fontäner. Jag har velat se en riktig snyftarfilm hur länge som helst men jag hittar verkligen ingen. Jobbigt läge alltså. Kom även fram till att hur mycket jag än längtar hem när jag är borta så avskyr jag att komma hem. Stockholm är verkligen aldrig vad man väntar sig och jag är sjuktirriterad på alla. Ska bli skönt att ta en promenad med fridisen när hon har jobbat klart..

Hann med en tredje tanke också. Och en fjärde och femte och sjätte. Det mesta handlar om sommarångest och att fylla gamla hår och att tiden läker alla sår men jag orkar inte riktigt gå in på detaljer. Det är bara mycket som snurrar runt i luften just nu och det förstärks alltid av att vara bortrest och sedan återvända bara för att upptäcka att allt ser ut precis som det gjorde när man lämnade det.


fast mest längtar jag till min kärringcykel på landet

Sommarlovet har varat i nästan en hel vecka och hitills har jag gjort allting jag alltid gör, solat, sovit, solat, sovit, sovit och gått nattpromenader. Dessutom har jag kört lite bil och jobbat lite grann också och imorgon åker jag bort. Sommaren är bra för den mesta ångesten försvinner och även fast tiden går spelar det ingen roll att man inte utnyttjar den. Sommaren är också bra för att det är varmt i luften, det är fina färger ute och man kan äta frukost på gräsmattan.

En annan sak som är bra är att man tar sig tiden att göra allt det där man inte brukar, inte hinner med i vanliga fall. Man träffar vänner man inte träffat på länge, man går tillbiblioteket (för det hinner man inte med på skoldagar), man cyklar och badar, har picknick, storstädar rummet samtidigt som man lyssnar på en bra skiva på högstavolymen och så hittar man massa roliga, bortglömda saker i alla lådor. Fyller år gör många också, jag bland annat. Och snart Camilla, Dea och till sist Jennifer också. Det blir ett himla firande, det. Och så får man ju köpa lite roliga presenter, 18 års presenter är det som gäller detta år.

here comes the sun

Tänk som många olika förvirrande känslor som får plats i min lilla kropp. Jag blir helt snurrig bara av att tänka på det. Just nu känns allting så himla rätt, samtidigt som inget är som vanligt. Det är sommarlov, jag har körkort, jag ska jobba halva lovet, jag ska åka till Italien med världens finaste tjejer, Cicci är snart hemma igen och jag vet inte allt som har hänt de senaste två dagarna. Det är bra saker och mindre bra saker men jag kan inte tillåta mig själv att vara ledsen och jag vågar inte vara glad.

Förvirrande känslor, som sagt.

kärlek till många


det finns inga ord för dig

Det är två trasiga själar som desperat försöker laga varandra, försöker fylla ut de tomma hålen. Det hjälper lite, det finns mycket som hjälper lite, men två trasiga själar kan aldrig bli två hela själar. De kan inte ens bli en hel själ. Det krävs ännu mer. Gårdagen var helt okej, vissa stunder bättre än andra. Promenad och mellis med Frida var bra. Trevlig middag och mottagning hos David vad också bra. Kalla blickar, kalla kårar, osäkerhet, rädsla och feghet var mindre bra. Natt med Sebbe var lite blandad, mest bra.

Vad mer kan jag säga? Jag vet inte vilka ord jag vill använda. Jag vet bara att rädslan att bli sårad och sviken har fått en för stor del av mitt liv. En rädsla borde inte ha makten att ta över någons liv. Den ska inte längre ha det i mitt liv. Måste våga, vad det än leder till. Måste våga lita på nya.

Dessutom kan ingen svika mig på samma sätt igen. Det finns ingen som är tillräckligt stor del av mitt liv som vet hur man gör.

du kan få vara min Jake, om du vill.

Imorgon får jag sommarlov. Och så ska jag göra lite annat, jobba till exempel. Men ändå, jag får sommarlov! Mitt sista riktigta sommarlov någonsin. Lite sorgligt är det allt. Hur som firade jag det med 25 minuters lektion där läraren bjöd på glass och sedan åkte jag, jennie och manda till stan och brände en jäkla massa pengar. Fyra skor, en bikini, två linnen och en tröja fick jag med mig hem. Jag är rätt nöjd ändå! Och jobba gick bra, det var rätt kul till och med.

Och ikväll är jag glad och trött
Och du gör mig glad

vad vore livet utan?

Jag vet faktiskt inte vad livet vore utan allting. Jag antar att det inte skulle vara livet då längre. Men är det verkligen så vettigt att alltid bli beroende av fel människor? Inte för att jag skulle klara mig utan dem, men måste man verkligen bli beroende? Eller är det bara jag?

Kryptiska kommentarer.
Livet vore hursomhelst inte utan.

en dag till

Det har varit en väldigt händelserik vecka och jag är genomlycklig på många sätt. Gustavs student och min 18års dag firades i torsdags tillsammans med majoriteten av vår släkt och några kompisar till Gustav. Det var en bra dag, fint väder och glada människor. Maten var god och sällskapet trevligt och jag hade fullt upp hela dagen. På fredagen stannade jag hemma från skolan för att plugga teori (och t.g. jag klarade den!) och på tolvslaget kom Frida, Pellan och Linda hit med en tårta. Vi gick till utsiktsberget, åt jordgubbstårta och drack hallonsoda. Jag har världens finaste vänner.

Lördagen vaknade jag tidigt, som alltid. Familjen kom med frukost på sängen och fina paket. Jag ska gå en skrivkurs, köpa martiniglas med pappa, fika med Nico och sedan fick jag massa små pryttlar. Dagen tillbringades på jobbet och sedan hem för att förbereda inför kvällen med Frida och senare även Amanda och Pelle. Tur för mig och Frida att Amanda kom och räddade tårtan som vi råkade förstöra lite grann. Jennifer, Madde, Lisa, Linda och Dea droppade in vid sju och jag hade världens bästa kväll med fina presenter, en lite udda med helt värd, grillning och lite vin. In till stan, mötte upp Strandberg, massa ute ställen, mötte jobbet och landade hos Amanda vid fem tiden på söndag morgon. Det var en brabrabra 18 års dag och idag tog jag ledigt, imorgon tar jag ledigt och på torsdag är det skolavslutning. Det börjar lukta sommar vill jag lova.

another year has come and gone

Det kom en dag
en stilla vind,
som smekte ömt
din trötta kind.
Liksom ett ljus,
som blåstes ut,
din levnadsdag
har nått sitt slut


syskonkärlek


jag ger dig allt jag har

Även fast livet går vidare och även om jag mår bra finns det alltid något luddigt gömt i mitt huvud. Ibland är det som ett suddigt minne, ibland ett öppet sår. Jag vill inte sova längre men det beror inte på att jag är rädd för drömmar, det beror inte heller på att jag är för glad. Jag vill helt enkelt inte. Jag vill inte förlora någon tid, jag vill inte missa något. Tillvaron börjar bli stressad nu. Jag har sänkt mig i alla helvetes ämnen i skolan så jag tror att jag dör. Körkort - varningslampan lyser lika starkt som solen. Sommarlov, hinna med allt sommarlovet bjuder på. Göra allt rätt.

Fast egentligen vill jag inte det. Jag vill inte göra något rätt. Jag vill bara göra mitt.


what a beautiful nightmare

Jag har svårt att avgöra vilket som är värst, att vakna från en underbar dröm som man vet aldrig kommer bli sanning eller att vakna från en mardröm där man blivit så sårad att man knappt tror att det är sant. Jag vaknade imorse med drömmen så starkt levande i mig, näst intill gråt på grund av förödmjukelse och det var svårt att ta till sig. Dock tror jag ändå att det måste varasvårare att vakna från en fin dröm eftersom drömmen då är bättre än verkligheten. Jag tror att jag hellre vaknar från en mardröm och inser att livet är bättre.

Trots det lever ororskänslorna från drömmen kvar. Det kommer bli svårt att se dig i ögonen nästa gång.

hemma hos min fina vän

Att ha roligt en onsdag, eller en måndag, eller en annan veckodag som i vanliga fall är helt värdelös är det bästa som finns. Det förgyller vardagen och det gör livet lite finare. En onsdagkväll i pelles trädgård med grillning tillsammans med fina flickor gjorde den här onsdagen fin. Det är skönt att känna att man lever. Det är skönt att leva på riktigt, och genom sig själv istället för genom en bok.

Ibland är livet allt bra. Kärlek till fina vänner.
Och om tre dagar fyller jag år. Då blir det mer kärlek.

så du försöker tala om för mig att jag är ditt favoritheroin?

Gårdagskvällen blev härlig, annorlunda och oväntad. Jag körde in till Söder med pappa och mötte sedan Amanda, Freddan, Micke och någon med ett namn jag inte minns. Vi satt på en utomhusbar vid Medis i ett par timmar och snackade. Sov hos Amanda fast vi hann inte sova särskilt mycket, vi åt tårta och gjorde ingenting i några timmar. Tror att vi somnade runt halv tre tiden och jag drömde en underbar men lite knäpp dröm, tror jag blir lite för påverkad av böckerna jag läser.

Idag har jag varit dödstrött hela dagen, kom precis från jobbet och borde börja plugga, matte, spanska och historia tills imorgon. Körkortsteorin. Men jag måste läsa. Det går inte att komma ifrån, det är ett hemskt men underbart beroende. Jag kan inte låta bli min bok, det är som om den skriker på mig och när jag inte läser är den allt jag har i huvudet ändå. Det är omöjligt att koncentrera sig på något annat.

Och ja.. jag råkar vara världens störta boknörd.

RSS 2.0