I'm worse at what I do best
Tillbaka i Stockholm efter fyra dagars bilsemester. Jag körde corvette (båda två!) för första gången och det var rätt häftigt, och läskigt. Mest häftigt. Vi tittade på fotboll halva dagarna för det regnade mest och vi badade två gånger, surfade på en inomhusvåg en. Gamlingarna dansade och jag hängde rätt mycket med Ville och Per, annars hände inte mycket mer utöver allt vanliga.
I bilen hem hann jag reflektera över rätt mycket saker, det brukar bli så när jag åker bil. I onsdags var jag på bio och såg Dear John och trots att alla jag känner som har sett den filmen har gråtit grät jag inte alls. Jag vet verkligen inte hur det kommer sig då mina ögon i vanliga fall beter sig som fontäner. Jag har velat se en riktig snyftarfilm hur länge som helst men jag hittar verkligen ingen. Jobbigt läge alltså. Kom även fram till att hur mycket jag än längtar hem när jag är borta så avskyr jag att komma hem. Stockholm är verkligen aldrig vad man väntar sig och jag är sjuktirriterad på alla. Ska bli skönt att ta en promenad med fridisen när hon har jobbat klart..
Hann med en tredje tanke också. Och en fjärde och femte och sjätte. Det mesta handlar om sommarångest och att fylla gamla hår och att tiden läker alla sår men jag orkar inte riktigt gå in på detaljer. Det är bara mycket som snurrar runt i luften just nu och det förstärks alltid av att vara bortrest och sedan återvända bara för att upptäcka att allt ser ut precis som det gjorde när man lämnade det.