dreamer

För dig. Jag satte allting på spel, mitt liv.
För dig, gjorde jag allting fel.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Eller, egentligen vet jag mycket väl vad som har hänt. Jag har som vanligt skjutit upp och skjutit upp, hoppats att saker och ting ska lösa sig, tänkt att jag inte behöver oroa mig ännu. Det är så jag brukar göra när ångesten kryper närmare, jag låtsas som något annat, spelar på livet och utnyttjar de där sista livlinorna för att ha kul och inte bli begravd. Efter allt kul kommer det självklart tillbaka och oftast är det då nya saker också. Nu är det nya saker också, och gamla. Fast de där äldsta har jag nästan glömt nu. Nu är det något nytt som jag inte kan sätta fingret på.

Hur som. Jag vet inte vart lyckobubblan tog vägen och nu måste jag plugga matte.