alla änglar håller hand

Hopplösheten finns överallt runt mig och det går inte att göra något. Är jag ensam vill jag träffa någon och är jag med någon vill jag vara ensam. Har svårt att koncentrera mig på allt som sägs och händer runt omkring mig, har svårt att fokusera på något alls.

Det värsta är som vanligt att jag inte vet vad problemet är och därför inte kan göra något åt det. Självklart vet jag både en, två, tre och fyra olika saker som inte är bra men jag vet också att ingen av dessa är grunder till hopplösheten. Hopplösheten grundas inte på en, två, tre eller fyra mindre betydliga händelser i mitt liv. Hopplösheten grundar sig på något djupare, oåtkomligt och dolt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0