dreamer

Du visade mig en helt ny värld och du fanns när alla andra bleknade bort och försvann iväg åt olika håll. Du stod bredvid, du stod kvar och höll min hand. Du höll mig helt enkelt vid liv och jag är så ledsen att jag inte lyckades göra det samma för dig.
Det värsta är att jag inte ens vet om jag skulle klarat det om jag hade försökt.

Kanske märks det inte utåt, kanske gör det det
men varje morgon vaknar jag med en konstig känsla av att något saknas och den känslan är obegriplig tills jag plötsligt minns.

Du finns inte länge. Du går inte längre att nå.
Men du lever kvar i mig.