dreamer

Om någon visste hur beroende jag egentligen var skulle jag nog bli inslåst på psyket och aldrig mer få se en bok i hela mitt liv, än mindre läsa en. Men så kommer det aldrig bli, för hur mycket jag än säger kommer nog ingen någonsin att förstå riktigt hur besatt jag kan bli.

Det tar upp mina tankar hela dagarna, allt jag ser associeras med boken, personerna, och jag kan inte tänka klart. Hela mitt liv kretsar runt bokens huvudpersoner och jag sätter mig in i deras situationer. Har jag avslutat vid något sorgligt kan jag vara ledsen en hel dag - mycket troligt att det är därför jag har haft ångest hela dagen idag. Och tvärtom, såklart. Avslutar jag vid något lyckligt kan jag vara glädjestrålande en hel dag, aldrig sluta le och flyga fram över vägarna. Jag får det helt enkelt inte ur huvudet.