I'm running out of reasons to cry
Det var ett tag sen jag skrev sist och jag har kommit på varför. Det är helt enkelt så att jag skriver mycket mycket oftare när jag är ledsen eller mår dåligt. Eller är uttråkad. Då finns det massor att skriva eller göra eller vad som helst men så fort jag blir glad slutar jag skriva. Jag undrar varför det egentligen är så, har inget bra svar på det men det har väl lite att göra med att när man är ledsen vill man ha någon att prata med, och eftersom jag inte pratar skriver jag. när jag är glad å andra sidan pratar jag, och umgås, för då tar energin över.
Och glad har jag varit. Var länge sedan jag levde i en sån här lyckobubbla nu. Jag har haft det bästa och härligaste lovet på åratal känns det som. Och då har jag ändå jobbar de sex senaste dagarna. Men jag har spelat fotboll, jag har vänt på dygnet, jag har suttit utanför konserthuset och lodat med Jennifer långt in på natten, jag har varit ute med skönaste människorna, med jobbet, jag har solat, varit i stan, läst twilight och gjort ingenting.
Och jag trivs, jag är lycklig, jag vill inte att det här ska ta slut.
Kärlek till det mesta just nu faktiskt, för i lyckobubblan finns det inte mycket ont som tar sig in.
Kommentarer
Trackback
