dreamer

Jag såg honom i skolkorridoren och utan att tveka en sekund gick jag rakt fram till skåpet där han stod och förtvivlat försökte ignorera min närvaro. Jag tittade honom i ögonen och väntade på att han skulle möta min blick. I samma stund som hans ögon såg in i mina träffade min högra knytnäve hans käke och jag såg blicken förändras från förtvivlan till förvåning. Överallt omkring oss vände folk på sig för att se vad som hänt. Med ett par snabba steg var jag framme vid trappan och började springa mot utgången, inte för att jag brydde mig om vad de andra skulle säga utan för rädsla över hur han skulle reagera när han insett vad som hänt. När jag stod vid botten av trappan vände jag mig om, han såg inte längre på mig och inte heller såg han förvånad ut längre. Han satt hopsjunken på golvet, med ryggen lutad mot skåpen och ansiktet dolt i händerna.

Darrande av ilska tände jag eld på dagens nionde cig och drog ett djupt halsbloss. En minut senare började det välbekanta lugnet sprida sig inom mig och jag sjönk ner på bänken. Novemberkylan gjorde att det var tomt på skolgården och jag satt därför ensam vid rökstugan, något som inte hände alltför ofta. Egentligen röker jag inte, jag brukar bara deppröka - det är åtminstone vad jag säger till dem i min närhet. Problemet med det är bara att jag alltid kommer på någon ursäkt till att vara lite deppig och det resulterar i att paketen tar slut allt fortare för var dag som går.