I'm gonna love you a little bit more

Har läst ut fyra böcker på tre dagar och rensat ut halva rummet samt en och en halv av två kartonger med gamla skolgrejer. Det känns skönt att äntligen ha den där tiden över. Den där tiden för sådant som man alltid tänker att man vill ha men aldrig har. Jag skulle nog inte vilja kalla mig själv för arbetslös just nu, det låter så deprimerande och som att man är en dålig människa. En slarvig och lat person som inte orkar jobba. Jag orkar jobba - fast jag måste väl erkänna att jag tycker det är relativt dötrist.

Men just nu känner jag inte för att jobba, jag känner för att sortera och städa bort delar av mitt gamla liv för att på något vänster lyckas få ordning på mitt nuvarande, pågående, förvirrande och struliga liv. Och när jag för en gång skull har chansen att kunna ta lite ledigt för att gå igenom nödvändiga saker, varför i himmelens namn skulle jag då inte göra det? Jorden går inte under och jag kommer inte sluta som en förlorare för att jag är ledig i en månad. Saker och ting löser sig. Jag skulle ändå inte lyckats göra något åt världssvälten, krigen, mobbingen i skolor eller våldet mot kvinnor på den här månaden. Jag har hela jäkla livet på mig att rädda världen.

Och jag vet faktiskt inte riktigt om det är mig själv jag försöker intala det här just nu, eller om det är någon annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0