klockan är bara barnet

Pappa tyckte jag skulle åka till Frälsningsarmén med alla mina skänk-saker och sedan en tur till soptippen med alla mina släng-saker. Jag vill inte göra vad pappa säger, jag vill göra vad jag har lust med. Jag tror nog att jag har råkat få ett släng av det där trotsåldersbeteenden man hade när man var 13-14 sådär. Hur som helst känner jag för att ägna dagen åt att räkna alla tallrikar, skålar, glas, uppläggningsfat etc som jag har ovanför min garderob och sedan vill jag åka in till stan och göra ingenting ett tag. Tror jag ska fråga Frida om hon vill följa med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0