dreamer

Vet inte riktigt om det beror på att jag aldrig gör något om dagarna längre. Eller om det beror på att det börjar bli mörkt ute och den sanna verkligheten smyger sig på och sköljer bort alla minnen av sena sommarnätter med jordgubbar och smält choklad. Eller om det handlar om att jag kastade iväg min dröm för ett tag. Eller om det helt enkelt inte finns någon vettig förklaring.

Hur som helst har min kropp slutat lyda mitt huvud. Eller så är det mitt huvud som inte kan formulera ordentliga order så att kroppen hur lätt som helst kan ignorera de tama försöken. Eller så hänger inte mitt huvud och min kropp ihop på ett riktigt sätt just nu.

Vad jag vill ha sagt är i alla fall att det börjar bli tungt och svart och virrigt. Förvirrande, förvillande drömmar, ingen sömn, dålig sömn, mörka dagar, ännu mörkare nätter och just ingen ordning på någonting. Fast mitt liv är så inrutat och schemalagt och pedantiskt att mamma min skulle bli mörkrädd.