Dyngkåt och hur helig som helst
Jag sitter ute på verandan. 0 grader varmt, eller kallt, och känner hur fingrar, händer, fötter och tår sakta domnar bort. Läser min bok och lever för en kort stund i någon annans liv istället för mitt eget. Kopplar samman, jämför och funderar samtidigt över mitt eget liv fast jag egentligen är mitt uppe i den där andres. Känner hur huvudet och hela hjärnan domnar bort i samma tempo som fingrar och tår. Efter femton minuter går jag in igen. Värmer händerna under vattenkranen. 36 grader och har fortfarande ingen känsel. 37, 38, 39. När det är närmare 42 brinner det istället i händerna men håller dem kvar. Behöver tina, smälta och göra fingrarna rörliga igen.
Fortsätter fundera över någon annans liv och mitt eget. Reflekterar över vad som egentligen gör mitt liv till mig och inte någon annans. Nya tankar tar plats och jag undrar varför jag funderar så mycket över de andra jämt. Det är både så jag lever och så jag inte lever. Det är inte i de stunderna som jag är levande, men det är så jag tillbringar de flesta stunder då jag bara är, då jag bara följer med, låter strömmen ta tag i mig och döda lite tid. Jag märker att jag blir ledsen när karaktärerna i boken är ledsna, jag är glad när karaktärerna i boken är glada. Jag väcker liv, väcker tankar och väcker känslor genom att läsa vad andra personer tänker, känner, mår. I just den här boken står det att man inte ska tänka så mycket, att de liv som är genomtänkta egentligen inte har levts utan bara planerats och att personerna en dag vaknar upp och inser att medan de planerade sin tillvaro, sin nutid och sin framtid så passerade deras liv utan att de var medvetna om det.
Jag funderar och fortsätter jämföra.
Jag tror inte att jag planerar mitt liv. Jag tror inte att mitt liv sker medan jag är upptagen med att göra upp planer för hur det ska se ut. Men jag tror inte heller att jag lever i nuet. Jag lever i något slags parallell universum mellan de stunderna då jag faktiskt gör saker som får mig att känna mig levande. Nya tankar väcks. Vad får mig att känna mig levande. Skriver listor, i huvudet och på papper. Undrar om dessa tankar och listor är en del av det där som "gör att livet passerar samtidigt som jag planerar mitt liv". Jag tror inte det. Om jag tänker och funderar större delen av mitt liv är det väl det som är mitt liv. Jag kanske föddes som filosof, bara i fel århundrade, vad vet jag.
Inser i samma sekund jag skriver det att mitt liv måste ju vara det som jag gör, det som jag tänker och det som jag är. Sedan om det är ett liv jag vill ha, om det är det liv jag vill ha, det får jag ägna annan tid åt att fundera över. För det är i alla fall det livet som är mitt.
näst sista dagen
Jag undrar när människor börjar inse att det som de tror är det bästa för dem faktiskt är det som bryter ned och förstör allra mest.
forever more
Och det gör så ont. Det gör så helvetes ont att det bara skär i hela kroppen på mig. Och jag funderar över varför det är så. Funderar för att finna grunden, roten, till det onda som bara växer och växer.
Behöver jag ens nämna att den roten inte verkar existera. Den verkar mer vara som big bang, en obefintlig liten ärta ute i den oändliga rymden som helt plötsligt bara exploderar och tar över allt.
när ska jag bo
Jag vill inte bo i ett designerhus. Jag vill inte bo i ett kliniskt städat hus med ordning i varenda vrå. Jag vill bo i ett hus där det syns att någon lever där, dit främlingar kan komma och få en uppfattning om vem som bor där och dit bekanta kan komma och känna sig hemmastadda. Jag vill bo i ett hus som är mitt hus, med mina saker, mina färger, mina möbler, min ordning och där mitt liv syns.
Inte någon jäkla inredningstidnings-förbannade-toppmoderna-opersonliga-stil
det var ju det här jag ville
they won't care
Efter en dag i staden med Jennifer dansade jag gatan hem med musik i lurarna. Väl hemma blev det fem avsnitt av
Intreatment, en hjärnskrynklare som analyserar sönder personer. Nu har jag ont i hjärtat.
Jag vet inte om det är någon omedveten reaktion på att se ett program som handlar om terapi, om det handlar om att jag tänker på mina egna problem när jag hör andra berätta om sina eller om det är för att den där hjärnskrynklaren påminner mig om någon som jag saknar. Vilket det än är, eller om det kanske är något helt annat, så gör det nu ont att andas. Det trycker ovan ifrån, över huvudet, ned i halsen, hårt över bröstet. I magen värker det bara, i låren och vaderna kryper det och fötterna vet jag inte riktigt vad det gör, det känns som att det pulserar i dem.
På internet läste jag att en panikattack är när oro och ångest gör sig påminda utan synbar anledning, och att de känns fysiskt i kroppen. Alltså verkar det vara en panikattack jag känner av just nu. Andas, slappna av och vänta ut attacken bara, stod det att man skulle göra. Jag väntar och väntar men det känns inte som att det vill gå över. Det känns som att jag vill dö under täcket.
Tre dagars jul
Julen har bara rusat förbi och jag känner inte att jag upplevde den alls, jag antar att det beror på att jag dels missade de sista och mest juliga förberedelserna och framförallt att jag missade större delen av självaste julafton. Istället för julmat fick jag två stekta ägg, två stekta potatisar och tre stekta tomater. Resten av dagen levde jag i princip på piller av olika slag och julmust. Juldagen innehöll inte heller särskilt mycket julfirande men den var väldigt mysig ändå, i synnerhet kvällen hemma hos Elly på St Eriksplan där vi åt mackor, drack te och spelade spel nästan fram till midnatt.
Idag var sista juldagen och det som skulle bli en jullunch blev istället tacolunch i sällskap med en väldigt blandad grupp av människor i min omgivning. Lunchmiddagen avslutades med alfapet och därefter hem för en rejäl utsortering och utrensning i garderoben. Nu har jag bara 38 klänningar kvar, minskade ner med sex stycken. Att det ska vara så förbannat svårt att göra sig av med saker man aldrig använder.
Godnatt.
God Jul
Myskläderna på tillsammans med julklappsmössan när jag laddar för att fira julaftonsdagen i min ensamhet.
Kul. Jul.
Ja det verkar ju bliven riktigt rolig jul det här. Gårdagen bjöd på lagom julstämning då jag fick sluta tidigare från jobbet efter julbordslunch, köpte gran med mamma och Nico och därefter ägnade kvällen åt pepparkaksbak, knäckkokning och hockeytittande. Sådär lagom till sängdags började halsen värka och huvudet snurra. Jag sov (nästan ingenting alls) under dubbla täcken och tredubbla filtar men frös och hade som vanligt konstiga drömmar...
Denna dag har därför inte bestått av så mycket julfix som tanken var utan istället bjudit på ett besök på vårdcentralen där dom rekommenderade tolv piller om dagen första tre dagarna och därefter minska ned till halva dosen. Resten av dagen har spenderats sovande i soffan i vardagsrummet.
Tack och lov mår jag bättre nu och har slagit in nästan alla klappar, trots det måste jag vara ensam större delen av julafton och det är väl bara göra det bästa möjliga av den situationen.
my heart is dreaming
please don't take him just because you can
Har inte sovit ordentligt på tre senaste nätterna och misstänker även att både denna natt och natten mot torsdag kommer att bli lidande på grund av mina oroskänslor inför diverse saker. Eftermiddagen och kvällen har idag spenderats i vackra, julglittrande Stockholm stad tillsammans med min lilla mamma. Hon fick med sig julklappar till sju personer och vi båda fick lite reaklänningar med oss hem.
Jag känner att jag inte har så mycket intressant att komma med. Det händer för mycket av allt för stor vikt samtidigt som det händer för lite av det normala just nu. Jag längtar efter en riktigt bra bok, en riktigt bra blogg att följa eller något annat som kan stimulera mina rastlösa sidor lite.
utan mörkret skulle vi inte se några stjärnor
"hoping for the best but expecting the worst"
Att hoppet är det sista som överger måste på något vis hänga ihop med det där att man alltid hoppas på det bästa men förväntar sig det värsta. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den där kvällen som passerade och inte vet jag hur jag ska tolka mina reaktioner på den heller. För att vara helt ärlig kan jag inte ens avgöra vad jag förväntade mig eller hoppades på. Eller, för att komma sanningen ytterligare lite närmare, jag vill inte erkänna för någon, inte ens mig själv vad jag hoppades på.
För att byta till det där med vad man förväntar sig så hade jag faktiskt inte tänkt så mycket på vad jag trodde kvällen skulle bidra med och jag blev inte nervös förrän tiden började gå alldeles för fort och jag insåg att jag inte visste vad som låg framför mig. Jag hade hur som helst inte väntat mig att kvällen skulle vara så som den var, jag blev lite sårad och kände mig som en främlig fast jag absolut inte borde ha gjort det. Av någon oförklarlig anledning kände jag mig inte hel och normal förän in på småtimmarna när de saker som jag egentligen borde ångra hände. Inte förän vi pratade kände jag mig synlig. Inte förän du höll armarna om mig kände jag mig som en människa igen.
Det är det som borde ge mig ångest och jag känner att jag under två dagar bara väntat på att den ska falla över mig och trycka mig nedåt. Än har det inte hänt, även om jag känner mig lite... osynlig igen. Så många motsägelsefulla ord gör sig påminda och jag kan inte avgöra vilka som betyder vad. Jag trodde att du kände mig bättre och samtidigt verkar du känna mig bättre än jag tror. Jag blir livrädd men kan inte låta bli att känna mig nöjd.
Frågan är om det inte handlar om bekräftelse. Ett sms nu vore inte helt fel för att sudda ut mina tvivel ytterligare.
should have known you were trouble <3
time to say goodbye
Då har jag äntligen vaknat upp ur dimman som legat över mig de senaste ett och ett halvt dygnen. Jag kan inte riktigt svara på vad som har varit vad och hur allt känns för jag vet att det brukar ta ett tag innan ångesten kommer efter sådana kvällar. Och dimman gör ju att det blir lite svårt att känna.
Igår var som sagt var inte mycket till dag och om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var idag det var lördag för jag har i princip inga minnen från gårdagen alls annat än kortare bilder och ett flimmer av ljud och färger som snurrar runt i huvudet. Visste knappt vilken dag det var eller vart jag var någonstans när jag vaknade upp i min brors säng denna morgon.
Trots att jag vet hur det borde kännas kan jag inte låta bli att må bra. Jag hade verkligen en underbar kväll i fredags och det fanns inte en enda dålig sak som hände. Det var ren och skär kärlek kvällen igenom. Det där som är lite suddigt, som jag har försökt tänka på hur jag borde reagera över, det verkar inte riktgit ha någon mening. Jag försöker avgöra om jag borde vara ledsen eller besviken, eller enbart glad, men jag verkar inte riktigt känna någonting alls. Och det är något som gör mig både ledsen och glad.
Another day in paradise
Är totaldäckad och har inte gjort annat idag än att bada och sova i soffan. Vet inte om jag är sjuk, bakis eller om det är en fruktansvärt dålig kombination av dem båda. Har precis parkerat mig i brors säng och fyllt nattduksbordet med vatten och nässpray, jag hoppas jag kan sova bättre inatt!
Antagligen mår jag ju som jag förtjänar eftersom jag verkar vara en av de där få som Gud straffar med desamma. Hoppas bara att jag inte blir sjuk för det har jag verkligen ingen tid med. Nu är det dags att bege sig till drömmarnas värld istället. Godnatt.
sexy and you know it
Det snöar ute och jag är lycklig idag. Igår var en av världens bästa kvällar - inte helt oväntat med tanke på att jag var ute med världens bästa gammelvänner - och idag mår jag antagligen precis som jag förtjänar, har ändast lyckats få i mig en liter vatten och en liter julmust men det är det värt. Vi myste med halvfabrikats/halvhemmagjord pizza och cider till middag. Vi spelade spel och delade ut finfina julklappar och drack varsin flaska vin. Vi skrattade så vi grät, lekte jag har aldrig och gled in på lite annorlunda spår och fastnade nog där.
Stadsfärden kom plötsligt och ingen var riktigt beredd eftersom tiden gått fortare än vad tiden brukar gå. Dans, drinkar, dans, dans, drinkar och dans gjorde resten av kvällen och det som jag hade glömt när jag vaknade har gjort sig påmint allteftersom under denna lyckliga, dimmiga och halvtråkiga dag.
Slutet på kvällen är väl antagligen redan vida känt men jag ska nog inte ge några detaljer. Det var inte mitt smartaste val här i livet men samtidigt är jag lycklig idag och var lycklig hela natten så några snedsteg sådär kan vara tillåtna för att jag ska få må bra.
det var den resan, det
hädanefter ska jag göra allting för hand
Eftersom jag sovit cirka fyra timmar per natt de senaste två nätterna måste jag allvarligt överväga om det är det som påverkat min hjärna till att totalt få psykbryt över ingenting idag. Trots att jag istället sovit på dagtid verkar det inte alls hjälpa- och jag tänker inte ens fundera över om min mentala hälsa inte har någonting med sömnbrist att göra, jag tänker ta för givet att det är så. Har suttit med det där jäkla word-programmet i en och en halvtimme nu för att lyckas skriva ut två-spaltiga, dubbelsidiga papper. Behöver jag ens säga att det inte fungerar? Jag börjar seriöst grina snart, funderar på att dränka datorn som hämnd för att allt går emot mig och jag vägrar ge upp.
Men när de jävla styckena och spalterna hoppar runt och byter plats utan att jag gjort någonting med texten, och när vår ena skitskrivare säger att det inte finns några papper och den andra jäkla skitskrivaren inte kan skriva ut på liggande ark då går det inte att acceptera att det är jag som är dålig på datorer. För så jäkla usel är inte ens jag. Jag tror faktiskt att det är alla idiotiska system som jävlas med mig. Så nu ger jag upp för idag.
take a bullet straight through my brain
Får alldeles ont i hjärtat när jag tittar på mitt kontoutdrag och inser att lite dryga tiotusen har rykt den senaste månaden. Tänker att jag ska sluta slösa så mycket men det tänker jag ju varje månad. Får väl sluta äta sushi var och varannan dag och lämna pengarna hemma när jag åker in till stan för att undvika spontanköp. Resten av året ska jag leva på min femhundralapp jag fick av pappa imorse. Punkt.
we both know
Min käre broder påstår att människor med högt blodtryck oftare känner sig stressade och lättirriterade över onödiga situationer. Så som att man blir arg över att idioter verkligen får köra bil i Stockholm eller att personer i stan går löjligt långsamt så att man måste gå slalom på gatorna för att ta sig fram inom rimlig tid.
Det får mig att undra om jag har högt blodtryck, om han är helt ute och cyklar eller om jag bara är en sådan person som stör mig på urfåniga saker som jag inte kan påverka och därför egentligen borde ignorera. Och jag undrar alltid över varför jag reagerar som jag gör i många situationer men jag verkar aldrig riktigt få något svar. Vilket får mig att anta att jag bara är en sådan människa som reagerar över saker i min omgivning som är fel eller inte som jag vill. Acceptera världen som den ser ut och gå vidare säger de flesta, jag funderar på om jag ska inse att jag fungerar som jag gör och strunta fullständigt i vad 'de flesta' säger och därför fortsätta irritera mig på onödiga saker. Som sagt, det är ju bara mig det stör och om jag känner att jag vill slösa min tid på sådant kan jag väl få göra det också.
Och jag tror egentligen inte att det finns så mycket som man som människa inte kan påverka. Det går inte att förändra det som redan skett, men nog måste man alltid kunna förhindra att samma saker händer ännu en gång?
Fuck off
I just can't seem to help that I'm a thousands times better than you are. In every single way. Please accept it and be a little more lovable.
ute är mörkt och kallt
Det kanske trots allt finns någon stackars krake som sitter bland molnen och lyssnar på hela världsbefolkningens obetydliga små önskningar för från och med idag har jag ytterligare en månadsjobb och jag fick dessutom se mina gullungars luciatåg på morgonen. Inte nog med det fick jag även hålla i världens minsta lilla go'bit, en tio veckor gammal bebis. Skämten slog omkring mig om att inte låta en sådan ung person som mig få hålla i så små och söta bebisar för att det kan "sätta idéer i huvudet på mig" eftersom jag är alldeles för ung för att få barn. Som om det egentligen spelar någon roll. Jag har velat ha en egen liten godisbit sedan första dagen på förskola och sedan långt innan det. Inte kan jag hjälpa att de är underbara.
Som sagt var är det Lucia idag och därför har dagens matintag tillmestadel bestått av lussebullar, pepparkakor och kaffe. Efter middagen hos mamma ikväll blir det chai latte och ytterligare en lussebulle samt julklappsinslagning och lite julpynt inför vår minijulafton med pappa imorgon kväll. Det blir mysigt det.
detta är kärleken
detta är kärleken. detta ständiga kast mellan lycklig övertygelse och osäker förtvivland. där, i mellanrummet, där bygger vi våra liv.
- www.ttt-truth.blogspot.com
that was the first night
Har haft huvudvärk och i princip gråtit hela dagen på grund av trycket. Imorgon tackade jag nej till att jobba och ska tillbringa dagen med Frida och kanske Sofia, lite julklappsköp ska ordnas, en fika ska hinnas med och sedan blir det nog julfix här hemma. Känner att jag verkligen borde gått och lagt mig för sisådär två timmar sedan men fastnade först i min engelska twilightbok och därefter med julklappen till morfar och mamma. Ska försöka bli klar med den under veckan så att jag hinner se till att allt blir bra. Men det blir det nog. Jag har en positiv känsla inför det här.
Nu blir det lite mer vampyr- och kärleksdrama. Och godnatt.
det sitter i huvudet
Hortons huvudvärk anses vara ett av de
svåraste smärttillstånd man kan drabbas
av. Smärtattackernas intensitet beskrivs
vara i nivå med njurstenssmärta och förlossningssmärta; Hortons huvudvärk har
även kallats »suicide headache«".
"Hortons huvudvärk anses vara ett av de svåraste smärttillstånd man kan drabbas av. Smärtattackernas intensitet beskrivs vara i nivå med njurstenssmärta och förlossningssmärta; Hortons huvudvärk har även kallats »suicide headache«. "
Är jag paranoid, hypokondriker eller bara realistisk? Om det stämmer är det ju helt jävla otroligt att jag lyckas vara en av dessa 1/500 personer som blir drabbad. JAG ORKAR INTE.
I would do anything for you
Just nu känner jag att jag behöver något att fylla mitt hjärta med.
we can do it
tillbaka till framtiden
a love story
Min resefeber denna gång är relativt lugn och jag undrar om det beror på att jag faktiskt inte riktigt varit medveten om hur snart det är jag reser. Eller att jag har blivit gammal och vis. Eller att jag började packa så sent. För jag vet i alla fall att resans längd inte har det minsta med saken att göra. Har äntligen packat färdigt och tror inte att jag har glömt något väsentligt. Det blev endast två par skor som fick följa med men betydligt fler ringar och annat krimskrams.
Har varit och tankat bilen precis och nu varvar jag ned och lugnar mina nerver med dagens droger och en kopp chai. Nu tänker jag hela tiden att jag borde gå och lägga mig, den där standardtanken jag har varje kväll då jag har något inplanerat dagen efter. Vad som verkar vara gift, eller åtminstone sambo, med den tanken är att jag absolut inte har någon lust att sova. Istället vill jag sitta vaken, städa rummet så att det är fint och fördriva tiden med lite läsning och wordfeud-spelning. Måste hetsa Jenni lite så att hon blir klar med sin jekla packning någongång så att jag har någon att spela med!
£#%}[&@§¤¤#]
Jag hatarhatarhatar den här skitsidan ?!!?! Fint omgjort som tusan är det där man skriver själva inläggen men när de publiceras ser de helt fucked up ut. Snacka om att förstööööra.
londonfeber
Har lite problem med packningen och att vara ute såhär i sista minuter är varken bra eller särskilt likt mig. Tänkte strukturera upp det hela med lite listor och eftersom jag inte orkar anstränga mig alltför mycket och inte heller har någon större lust att förflytta mig från min perfekta läge i soffan med hockey och dator framför mig blir det en lista här. Inte lika bra som att skriva på papper tycker jag, men jag orkar som sagt inte gå upp till rummet för att hämta något.
ABSOLUTA MÅSTEN
- pass
- pengar
- ID (inte körkort)
- kontokort
ANDRA NÖDVÄNDIGHETER
- kamera + laddare
- extra minneskort
- mobil + laddare
- ipod
- adapter
(O)NÖDVÄNDIGHETER I KLÄDVÄG
- kappa
- halsduk
- pannband
- två koftor
- fultröjor
- jeans
- leggins
- strumpor
- trosor + bh
- klänning
- snyggtröja
- smycken
- pyjamas
- sockor
- klackskor
- converse
- att åka i-kläder
I NECCESSÄREN
- tandborste
- tandkräm
- sminkborttagning
- smink
- hudkrämer
- shampoo
- balsam
- ipren
I HANDBAGAGET (utöver det viktiga)
- korsordstidning
- tidning
- bok
- plånbok
- skrivblock
- penna
Det blev mer än jag hade tänkt mig, precis som alltid. Jag får se vad som kvarstår efter andra, tredje och fjärde utsållningen.
Bollen ur spel
"När hela bollen passerat hela sid- eller mållinjen, är den ur spel. Bollen är ur spel när den vidrör taket eller annan anordning ovanför spelplanen. Spelet igångsätts med en inspark till det lag som inte sist vidrörde taket."
Jag undrar om det skulle fungera att hävda inför domaren att mitt lag absolut inte har vidrört taket under matchens gång och att det därför är vi som bör sätta i gång spelet? Förutsatt att igångsätta är ett ord synonymt med sätta i gång, förstås.
Silent night
Jag älskar verkligen min säng. Jag älskar färgen och madrassen och alla fina kuddar, lakan, täcken och filtar och mysiga saker i den. Jag älskar mitt rutiga indiska överkast. Jag älskar alltid min säng och att den dessutom står i världens finaste rum gör det hela tusen gånger bättre. Lever mitt liv som vanligt och inser att jag skulle mer än gärna kunna tillbringa åtskilliga timmar i den sängen. Vare sig jag varit utomlands och sovit i lyxiga hotellsängar eller om jag sovit på en skitig luftmadrass, i en svettig sovsäck i ett ännu mer svettigt och skitit tält så är den bästa känslan i världen att få komma hem och känna lukten av min egen lilla stora säng. Det gör inte ens någon skillnad om jag precis stigit upp eller om jag tillbringat halva dygnet i sängen, det är ändå alltid dagens största belöning att få krypa ned under samtliga täcken i min slarvigt bäddade rosa dröm.
tired of these games
Så trött och ledsen och arg på all din skit och all din lycka.
Missunnsam? Jag? Nej, inte det minsta. Bara så trött.
I only dream in black and white
you just have to dance
Det finns inte så många ord just nu, det mesta bara flyter på och det känns som jag lever i en dimma som växlar mellan att vara rosaskimrande och i en dyster grå nyans. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mig själv, mitt liv och allt som händer. Ibland kanske det bästa bara är att vara tyst och låta livet ha sin gilla gång.
feel free
feel free to break me
feel free to hate me
feel fre to change your mind
and
feel free to save me
crazy stupid
Igår var sista dagen på jobbet och det var lite för sorgligt att säga hejdå när jag skulle gå hem. Kommer att sakna det stället, sakna alla mina gullungar och önskar att jag får komma tillbaka snart. Jag höll på att börja grina när de små sötungarna kramade mig och sa att de skulle sakna mig och frågade om de fick komma hem till mig någon dag. Gullisar!
Därefter blev det julhandel i stan med mamma och Gustav och en fika på Sturekatten med Pålle. Köpte inte en enda sak och någonting med hela dagen fick mig att undra om jag på något vis lyckats få i mig en av Jennifers tabletter... Blev utgång på kvällen och Hellströms med Frida, Emma, Maiken var trevligt. Vi drog vidare till Magenta och efter ca tio minuter där inne svimmade jag och blev utkastad utan jacka eftersom vakten trodde jag däckade.. Lagom kul att stå och frysa i en kvart innan Frida fick tag i min jacka och jag åkte hem. Blev åksjuk på tunnelbanan hem och kastade mig direkt i sängen vid kvart i ett.
Börjar undra över vad man har för fel när man blir åksjuk på tunnelbanor, får yrsel på klubbar och skakar i hela kroppen helt utan (synbar) anledning. Om jag hade pallat skulle jag googlat på det men det är så mördande tråkigt. Får ge tunnelbanor, chillkvällar och utgångar ett nytt försök ikväll istället!
jul i sikte
Så var det första december då och näst sista dagen på jobbet. Som trevlig överraskning här hemma hade en liten tomtenisse spikat upp min julgran på väggen så jag fick ett litet paket med en fladdermusreflex i dagen till ära.
Det har även varit många svängar fram och tillbaka huruvida vi ska handla julklappar idag eller imorn och därmed även om jag ska gå på hockey ikväll. Utfallet blir som så att det blir middag med mammsen, sedan hockey och sedan en sväng förbi ICA för att köpa bullar/choklad till jobbet imorgon. Imorgon blir det endast sex timmars jobb och sedan in till staden för traditionell julhandel med NKs julskyltning, fika på Sturekatten samt lite julklappshandel i Hornstull och i den stora staden.
En kväll här i veckan ägnade jag även åt att göra min lilla julkalender med en bild per dag och i år har jag sett till så att det blir av varje dag samt att alla bilder är mina egna. Som jag tycker om.
http://blueberrymoon.webblogg.se/julkalender/ , det blir en bra början på den här julen!