dreamer

För att byta till det där med vad man förväntar sig så hade jag faktiskt inte tänkt så mycket på vad jag trodde kvällen skulle bidra med och jag blev inte nervös förrän tiden började gå alldeles för fort och jag insåg att jag inte visste vad som låg framför mig. Jag hade hur som helst inte väntat mig att kvällen skulle vara så som den var, jag blev lite sårad och kände mig som en främlig fast jag absolut inte borde ha gjort det. Av någon oförklarlig anledning kände jag mig inte hel och normal förän in på småtimmarna när de saker som jag egentligen borde ångra hände. Inte förän vi pratade kände jag mig synlig. Inte förän du höll armarna om mig kände jag mig som en människa igen.

Det är det som borde ge mig ångest och jag känner att jag under två dagar bara väntat på att den ska falla över mig och trycka mig nedåt. Än har det inte hänt, även om jag känner mig lite... osynlig igen. Så många motsägelsefulla ord gör sig påminda och jag kan inte avgöra vilka som betyder vad. Jag trodde att du kände mig bättre och samtidigt verkar du känna mig bättre än jag tror. Jag blir livrädd men kan inte låta bli att känna mig nöjd.

Frågan är om det inte handlar om bekräftelse. Ett sms nu vore inte helt fel för att sudda ut mina tvivel ytterligare.