dreamer

Jag vet inte om det är någon omedveten reaktion på att se ett program som handlar om terapi, om det handlar om att jag tänker på mina egna problem när jag hör andra berätta om sina eller om det är för att den där hjärnskrynklaren påminner mig om någon som jag saknar. Vilket det än är, eller om det kanske är något helt annat, så gör det nu ont att andas. Det trycker ovan ifrån, över huvudet, ned i halsen, hårt över bröstet. I magen värker det bara, i låren och vaderna kryper det och fötterna vet jag inte riktigt vad det gör, det känns som att det pulserar i dem.

På internet läste jag att en panikattack är när oro och ångest gör sig påminda utan synbar anledning, och att de känns fysiskt i kroppen. Alltså verkar det vara en panikattack jag känner av just nu. Andas, slappna av och vänta ut attacken bara, stod det att man skulle göra. Jag väntar och väntar men det känns inte som att det vill gå över. Det känns som att jag vill dö under täcket.