you just have to dance

Det finns inte så många ord just nu, det mesta bara flyter på och det känns som jag lever i en dimma som växlar mellan att vara rosaskimrande och i en dyster grå nyans. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mig själv, mitt liv och allt som händer. Ibland kanske det bästa bara är att vara tyst och låta livet ha sin gilla gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0