Endera dagen ger jag mig iväg till Söderhavet
Idag fyller min finaste år. Nitton år. Jävlar vad vi börjar bli gamla nu, det är rätt läskigt att tänka sig. Nitton år. Det är närmare vuxen än barn och det är närmare "jag vet vad jag ska göra med mitt liv" än "den som lever får se". Fast jag tänker bli vuxen i min takt så jag kanske får frysa tiden lite innan jag fyller år och blir gammal jag med. Eller också lever jag och får se vare sig det räknas som vuxen eller inte. Vuxen är bara ett dumt begrepp som man egentligen inte behöver bry sig om. Jag kanske vaknar en dag och inser att jag är vuxen och då får det bli så. Annars är jag väl barn resten av livet, även om jag är åttiosju år och rynkig och har tjugotvå barnbarn och femton barnbarnsbarn.
Hur som helst. Världens största grattis till fina
