dreamer

Man får verkligen lite självinsikt av det här. Jag tror att det krävs rätt mycket för att man inte ska äta på så här lång tid. Frågan är om jag klarar de sista dagarna? Sju avklarade - tre kvar nu. Jag tycker faktiskt att det har gått bra. Har mått bra hela tiden förutom imorse när allting snurrade. Men idag var mitt inplanerade fusk så jag drack en kopp chai latte till frukost och efter det tror jag att jag fick en liten sockerkick så sen var allt tiptop igen.

Hur som helst inser man massor av saker. Man inser tillexempel hur stor del av livet som kretsar kring mat. Det går inte mer än en kvart innan jag blir påmind om mat, att äta, att laga eller vad som helst. Det finns överallt. Är det inte hemma i skåpen så är det något TVprogram, reklam, biogodis, eftermiddagsfika, dagliga rutiner, pappa som försöker locka mig, bilder, böcker, till och med mitt pussel hade en del bitar med mat på. Det är helt otroligt. Hela tillvaron verkar handla om när man ska äta nästa gång, vad det ska bli, vem som ska laga det, vem som ska handla, vilka som ska vara med och äta, hur hälsosam maten är, vilken mat man ska äta om man vill banta. Ja, jag vet inte allt det handlar om. Det är sannerligen helt otroligt.

Och jag saknar det. Men jag vet inte riktigt på vilket sätt. Jag är sugen, förstås, men inte särskilt hungrig. Jag saknar att kunna äta lunch tillsammans med någon eller kunna träffas över en fika eller bara kunna tugga på något.

Oh my, det låter som att det var månader sen jag åt. Sju dagar. Och jag har insett allt det här. Sjukligt.