dreamer

På farfars begravning regnade det. På Iras sken solen. Det var en fin sommardag och begravningen hölls utomhus.
”Precis som Ira hade velat ha det”, deklarerade prästen.
”Som om han visste något om Ira och vad hon ville”, fnös Alice. Som om Ira hade önskat sig en begravning en dag i maj när hon egentligen borde cyklat runt med solen i ryggen och de röda skorna på pakethållaren. Om det här hade varit en vanlig dag i maj skulle Ira suttit vid pianot i det vita vardagsrummet. Hon skulle spelat och sjungit med sin raspiga röst medans Alice låg på mattan och läste någon tråkig tidning. Nu var det ingen vanlig dag i maj. Det var en ytterst ovanlig dag i maj och trots den varma vårsolen rös Alice. Emil tog hennes hand och tryckte den lugnande och Alice slappnade av en aning men tårarna fortsatte strömma längs hennes kinder. Hon kunde inte låta bli att tänka på allt som varit.