du brukar ha rätt
Kastade en förbryllad blick mot spegel och undrade vem som stirrade tillbaka på mig. Gick längs stigen som leder från mitt hus till mina kusiners och kom på mig själv med att undra vem det var som egentligen gick på stigen. Satt i soffan och läste samtidigt som jag upptäckte att jag tittade på någon som skulle kunna vara jag, som skulle kunna sitta i en exakt likadan soffa som jag och läsa exakt samma bok som jag. Promenerade runt på Söder och glömde plötsligt bort hur man andas. Korta flimmrande inblickar i någon annans liv, som att zappa mellan kanalerna på TV och bara uppfatta några sekunder av en film.
Men hallå, vänta, det där var ju mig som jag såg?
Eller, vänta en gång till..
.. Inte kan jag ha sett mig själv?
"Inte kan man tappa bort sig själv", sa du och skrattade. Det fanns en tid när du oftast hade rätt i det du sa, men jag har börjat tvivla nu.
utkast från 19 Juli 2009. Känns som en evighet sen men minns fortfarande när jag skrev det. Skrämmande att tankarna från så länge sedan fortfarande känns igen. Det är inte lika. Inte riktigt likadant som då. Men jag vet vad jag menade, menar, jag vet hur det kändes och jag vet att allt stämmer. För har det en gång varit kommer det alltid att vara. Så enkelt är det.
