dreamer

Mamma kanske trots allt har rätt i att jag läser för att fly undan verkligheten. Jag har inte riktigt tänkt på det så förut men har kommit på mig själv med att göra det den här veckan. Så fort paniken över praktikplats eller allt plugg som ligger och väntar på mig kommer ikapp så har jag letat rätt på en bok och tvingat mig att läsa tills jag blivit lugn igen. Det är inte alltid så, ibland (oftast, tror jag) läser jag bara för nöjes skull, för att få tiden att gå, för att roas. Men alltför ofta är det en verklighetsflykt, en drog för att slippa ångest.

Men det måste väl vara ett bättre beroende än alkohol och droger?

Eller är det kanske så att inga beroenden är bra beroenden?