jag har inte ens tid att andas

Ytterligare en skoldag avklarad och precis som alla de andra dagarna senaste veckan har inte särskilt mycket blivit gjort utan vi har mest ätit sushi, solat och förtärt kamdium, haha. Hängde i stan ett tag och åt jordgubbar och glass, satt på en trappa i solen och irriterade oss på människor. En relativt trevlig sysselsättning när man är två, men alldeles förjävlig om man är ensam. Tur att vi var två, alltså.

Jobbade hela kvällen och det var lika lagom roligt som det blir med en del personer kombinerat med jobb. Promenerade en rätt lång bit av hemvägen och lyssnade på min musik. Hemma igen och dör som vanligt så fort jag kommer innanför dörren. Det är något med det här huset som gör mig deprimerad, tar ner mig på jorden och jagar iväg alla lyckomoln som svävar i mitt huvud.

Saknar mer än någonsin, men saknar egentligen inte alls. Fast jo. Jag ska inte ljuga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0