dreamer

Klyschor, klyschor, klyschor. Det är klyschor som färgar världen. Det är klyschor som skapar kärleken. Det är klyschor som gör att vänskapen överlever och klyschor som producerar våra drömmar och bevarar våra minnen. Överallt, var jag än tittar, ser jag klyscha efter klyscha och hur mänskligheten verkar uppskatta detta.

Fast om klyscha, kliché, är ett utnött eller banalt uttryck som nationalencyklopedin påstår, hur kan då sådana saker som vänskap, kärlek och drömmar vara en klyscha? Så vitt jag vet är inget av detta uttryck. Snarare är det så att när dessa känslor, relationer, upplevelser eller kalla det vad du vill framställs så framställs de just på ett sådant sätt.

Mänskligheten kanske har dålig fantasi, de flesta kanske har svårt att uttrycka sig och att förklara sina känslor till personer verkar i många fall snudd på omöjligt utan att använda alla uttjatade fraser. Eller kan det möjligtvis vara så att människor inte alls har dålig fantasi, utan bara tycker om att använda redan befintliga ord och uttryck?

I krig och kärlek är allt tillåtet. Jag älskar dig mer än mitt liv. Jag minns första gången jag såg dig. Jag är mig själv.