I just came to say hello

Jag anar att något inte står riktigt rätt till när alla mina dagar flyter ihop och jag vet inte vad jag gjorde när eller ens vilket som är dagens datum. Det känns som att tiden springer ifrån mig ena sekunden och nästa verkar det som om varje minut är en evighetslång timme. Tre veckor känns som en så otroligt kort tid, det känns så nära, men när jag tänker efter dag för dag verkar det ha hänt så mycket saker. Nästan som att jag varit bortrest och kommer tillbaka och upptäcker förändringarna som jag missat, eller som att jag sovit väldigt, väldigt länge och vaknar bara för att inse hur mycket tid som har passerat. Jag undrar om det verkligen är så att när jag lever i min drömvärld rusar tiden, och när jag lever i den verkliga världen går tiden lika långsamt som om klockan har stannat.

Snart är det helg igen. Därefter fyra dagars jobb. Sedan verkar det som att jag får välkomna arbetslösheten återigen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0