i taxin, i trappen, i hissen, i hallen

Det värsta med alltihopa är egentligen inte att bli lämnad, att vara ensam, att behöva sova själv och att inte alltid ha den där personen tillgänglig. Det värsta är inte att inte ha någon att sakna, någon att spendera tid med utan att göra någonting eller att sakna någon att tycka om.

Det värsta är verkligen att förlora själva personen. Att veta att allt det där man älskade hos en person inte längre kommer att finnas. Det värsta är inte att förlora en person man tyckte om, det värsta är att förlora en vän.

Det kanske är därför det känns som det gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0