dreamer

Då var det fredag igen och trots att jag längtat efter helg hela veckan är jag inte ett dugg nöjd nu när den äntligen kommit. Det är lite som med julafton, man förbereder, längtar och väntar och sedan när det blir dags känns det som ett platt fall - det var inte alls lika roligt som man väntat sig och i själva verket var det förberedelserna och längtan som var det bästa med allting.

Precis så känns det nu också, nu när fredagen är här och jag har två dagar att uthärda utan egentliga planer. Fast jag ju har planer. Jag både längtar och inte längtar till måndag då det blir jobb igen. Vilket kul liv man har alltså. Är jag verkligen nitton eller är jag typ nittiosju?

Sorgligt.